Debatt: Debatt: EU-samarbetet kan lyckas

För tio år sedan Sverige blev medlem i EU. Mycket har hänt sedan dess. Det största är utan tvekan det faktum att muren och taggtråden som en gång delade vår kontinent nu har rivits för gott. Människorna i flera av de länder som inte för särskilt länge sedan levde under ett kommunistiskt förtryck deltar nu i ett öppet demokratiskt samarbete. Att sysselsättningsfrågorna nu är en del av samarbetet är naturligtvis också en framgång liksom att det finns en EU-MBL. Ett viktigt steg mot ett öppnare EU togs när beslutet om allmänhetens tillgång till handlingar togs under det svenska ordförandeskapet. På miljö- och jämställdhetsområdet har viktiga beslut tagits.

På andra områden har framgångarna inte varit lika tydliga. Jordbrukspolitiken har inte förändrats särskilt mycket. Framför allt drabbar den orättvisa politiken de fattigaste länderna i världen. EU har vid flera tillfällen misslyckats med att uppträda samlat på det utrikes- och säkerhetspolitiska området. Speciellt tydlig blev splittringen när USA och Storbritannien startade kriget mot Irak. De pengar som medlemsstaterna betalar in till EU används inte på ett optimalt sätt. Fusk förekommer i de alltför byråkratiska systemen och medlen används på fel politikområden. Större koncentration borde ägnas åt EU: s konkurrenskraft , sysselsättning, socialrättvisa och hållbar utveckling d.v.s. det som är Lissabonstrategins agenda.

Om de gångna tio åren inneburit vissa framgångar så har jag förhoppningar att EU de kommande åren ska ta ytterligare steg framåt. Det viktigaste är att den utvidgning som påbörjats får fortsätta. Det stärker freden och ökar demokratin ytterligare. Om tio år är länderna på Balkan, inklusive Turkiet, medlemmar i EU. EU:s medlemsländer har sedan länge antagit det som nu är ett förslag till nytt konstitutionellt fördrag. Lissabonstrategin har förstärkts. Det innebär i sin tur att sysselsättningen ökat och att välfärden stärkts i medlemsländerna. Lagstiftning sker inte längre bakom stängda dörrar i Rådet utan lagstiftning sker öppet både i Rådet och i parlamentet. Kampen mot terrorismen, handeln med kvinnor och barn och narkotikahandeln har förstärkts efter det att det nya fördraget godkändes.

Jordbrukspolitiken har börjat förändras efter det att Europaparlamentet fick inflytande också på detta område.

På det utrikespolitiska området uppträdet EU-länderna numera samlat. Man koncentrerar sina insatser på detta område till att förhindra krig i världen. Efter det att Ryssland godkände Kyotoprotokollet koncentrerade sig EU på att få med Australien och USA på båten. Det lyckades. Längst tid tog det att övertyga USA. Jämställdheten har ökat markant. I Europaparlamentet sitter numera av nästan lika många kvinnor som män. Tillgängligheten för funktionshindrade har ökat. De fackliga rättigheterna har förstärkts och kampen mot social dumping är viktig en del av politiken i EU.

Allt detta har blivit verklighet om tio år dels därför att samarbetet i EU har fördjupats, dels därför att högern och extremhögern tryckts tillbaka i EU:s medlemsländer. EU styrs numera av ett råd och ett parlament som domineras av socialdemokrater.

Är inte detta bara en utopi? Jovisst, men en vacker och inte helt orealistisk sådan.

Jan Andersson
Europaparlamentariker (s)