Debatt: Replik: Sociala rättigheter kommer inte att tvingas fram

(Replik till Norbergs inlägg: https://www.europaportalen.se/2005/03/debatt-ett-federalistiskt-nej-til…) Jag är EU-vän och federalist. Därför ställer jag mig bakom det nya förslaget till konstitution. Som liberal vill jag se folkens Europa framför staternas Europa. De europeiska medborgarnas rättigheter har alltid företräde framför staternas makt. Som federalist vill jag se en tydlig maktdelning mellan de institutioner som finns på EU-nivå liksom en klar uppdelning mellan EU:s och medlemsstaternas beslutsområden. Närhetsprincipen ska vägleda allt beslutsfattande och alla frågor ska lösas så nära medborgarna som möjligt.

Sällan har ett författningsarbete föregåtts av en så öppen process som när konstitutionen utarbetades. Representanter från 25 medlemsländers regeringar och parlament, EU-parlamentet och kommissionen debatterade tillsammans med en mängd representanter för det civila samhället i två års tid. Federalisterna var väl representerade i konventet och drev sin ståndpunkt mot nationalstatssvärmare och EU-skeptiker.

Konstitutionen blev som i varje demokratisk process ett resultat av de samlade åsikter som fanns i konventet. Hade den skrivits av endast liberala federalister hade den varit bättre; betydligt kortare, mer demokratisk och med tydligare maktdelning. Men tyvärr består Europa av fler än bara liberaler.

Konstitutionen innehåller en rättighetsdeklaration med ett antal viktiga rättigheter. Det är allt från rätt till egendom och rätt att slippa tortyr till religionsfrihet och rörelsefrihet. Tyvärr finns däribland också delar som i liberala öron låter som socialt mambojambo. Jag tänker till exempel på rätt till betald semester och rätt att ingå äktenskap som är politiska ambitioner och precis som Norberg säger inte har något i en rättighetskatalog att göra. Tittar man närmare på den svenska grundlagen finner man även där floskler som är uttryck för politisk kompromiss; sociala liksom liberala rättigheter sammanbakade i ett och samma dokument.

Jag tror inte att vi riskerar en situation där EG-domstolen börjar driva igenom sociala rättigheter mot medlemsländernas vilja. Norberg kan vara lugn. Drivkrafterna för den inre marknaden och den fria rörligheten är starkare än viljan att harmonisera. Dessutom har EG-domstolen traditionellt dömt till avregleringars fördel till nackdel för ökad integration. Det är intressant att Norberg kontrasterar grundlagen med nationell lagstiftning. För mig är det ointressant om lagstiftning är nationell eller europeisk så länge den värnar om människors frihet.

De nationella parlamenten får med konstitutionen ökad makt att kontrollera EU-lagar. Norberg avför detta med att tiden för granskning är för kort. Han glömmer att parlamenten i sin tur kontrollerar regeringarna och därmed i ett sånt fall kan utöva ett normativt tryck. Dessutom är de flesta nationella parlamenten i färd med att granska sitt EU-arbete och effektivisera sina kontrollfunktioner.

Europaparlamentet får ökad befogenhet över budgeten och kan därmed äntligen åtgärda EU:s mordiska jordbrukspolitik. Konstitutionen ger ökad makt till offentlighetsprincipen och rådet börjar hålla öppna möten. EU får en översiktlig konstitution i stället för en mängd fördragstexter vilket underlättar tillgängligheten. Ett medborgarinitiativ ger möjlighet att med en miljon namnunderskrifter lägga förslag till kommissionen. Det finns många liberala och demokratiska argument för konstitutionen.

EU:s nya konstitution måste framför allt ses i ett historiskt perspektiv. Europasamarbetet har byggts under en lång historisk process och kommer att fortsätta utvecklas i takt med att fler länder ansluter sig och tidigare misstag korrigeras. Konstitutionsförslaget är inget vi måste leva med i nöd och lust utan texten kommer med stor sannolikhet att omförhandlas inom ett par år. Det talas redan om ett nytt konvent om fem-sex år. Då ser jag fram emot att höra Norbergs federala röst lite tidigare i processen, när det fortfarande finns möjlighet att påverka de enskilda delarna i förslaget. För motståndet är hårt och kampen för vår liberala federala vision om Europa går vidare.

Maria Weimer, ledamot i Liberala Ungdomsförbundets förbundsstyrelse.