Turkiet kan vänta med att erkänna Cypern

Uttalandet, som förbereds i rådet och består av två olika delar, är ett svar på Turkiets deklaration i samband med att man i somras skrev under ett nytt tullavtal (Ankaraavtalet). Då sa den turkiska regeringen att tullavtalet i sig inte innebär att man har erkänt den cypriotiska regeringen (som enbart består av grekcyprioter).
Detta har fått länder som Frankrike och Österrike att agera till stöd för Cypern. Men själva erkännandefrågan har aldrig varit ett absolut krav för att starta medlemskapsförhandlingarna varför uttalandet i mångt och mycket blir mer symboliskt.

Den andra delen av uttalandet riktar in sig på att Turkiet helt och fullt måste följa det nya tullavtalets bestämmelser och då i synnerhet mot Cypern. Det kan betyda att cypriotiska fartyg ska ges fritt tillträde till turkiska hamnar. På den punkten kan turkarna få betydligt svårare att hävda motsatsen.

Inte svart eller vitt
Striden mellan Turkiet och Cypern (grekcypriotiska delen) är gammal. Ofta med rätta har Turkiet framställts som busen. Men inget är svart eller vitt. Och frågan är om grekcyprioterna är på väg att ta sig vatten över huvudet om man driver motståndet mot Turkiets medlemskap allt för hårt. Men som flera andra EU-länder driver även grekcyprioterna sin hjärtefrågor och testar hur långt man kan gå.

Grekcyprioterna på kollisionskurs mot EU
Så sent som förra året, precis innan man blev medlemmar i EU, sa grekcyprioterna nej till en mödosamt framförhandlad FN-plan som skulle förena de båda öhalvorna i en gemensam federation. Den turkisk sidan däremot röstade ja. Nu hoppas grekcyprioterna på en EU-plan. Det står dock i direkt strid mot EU:s linje att Cypernfrågan ska lösas inom FN-systemet.

Demokratiskt knepigt
EU å sin sida gör det heller inte så lätt för sig när man anser och hävdar att det är den grekcypriotiska regeringen som representerar hela ön. En demokratiskt knepig linje inte minst med tanke på att turkcyprioterna inte fått tillfälle att delta i de grekcypriotiska valen. De är så att säga representerade av en regering som de själv inte valt. Men detta är politiken.

Cyperns triumfkort
Ordkriget mellan Turkiet och Cypern lär kunna fortgå under flera år framåt. Cypern har som EU-medlem ett trumfkort eftersom man har vetorätt i förhandlingsprocessen mot Turkiet. Vid inte mindre än trettiofem tillfällen (förhandlingskapitel) under kanske tio års tid framåt ska Cypern ge sitt godkännande för att förhandlingarna ska kunna gå vidare.

EU-förhandlingarna kommer att förändra Turkiet
Turkiet å sin sida har bara att acceptera EU:s villkor eller dra sig ur medlemskapsförhandlingarna. För de är ju inte förhandlingar i ordets bemärkelse. Det handlar inte om att ge och ta utan Turkiet måste acceptera EU:s regler fullt ut.
Samtidigt är det många i Turkiet inte minst kurder, människorättsorganisationer och kvinnorörelser, som välkomnar de positiva förändring som förhandlingarna kan komma att leda till i det turkiska samhället.

I särskilda angelägna nationella frågor kanske Turkiet kan förhandla till sig övergångslösningar och undantag ungefär som Sverige gjorde med alkoholfrågan och snuset. Men Cypernfrågan måste man till sist lösa och där blir det knappast frågan om några undantag.