Första steget mot klimatavtal i Mexiko

Nio månader är vad som återstår till nästa stora klimattoppmöte – denna gång möts världens länder i den mexikanska staden Cancún. Men det är vägen fram till mötet som kommer att visa om världens länder denna gång kan nå ända fram till målet om ett lagligt bindande klimatavtal – det mål som aldrig nåddes i Köpenhamn.
– Vi är väldigt långt ifrån där vi önskade att vi skulle vara efter Köpenhamn, säger Staffan Tilliander, Sveriges klimatambassadör, på ett seminarium ordnat av tankesmedjan Fores på tisdagsförmiddagen.

Första avgörande steget mot Mexiko sker på söndag. Till dess ska industriländer meddela FN:s klimatkonvention om de utsläppsminskningar länderna är villiga att göra. Utvecklingsländer ska i sin tur ge besked om vad de är bredda att göra föra att hejda de egna utsläppsökningarna. Det sker i samband med att länderna ska meddela om de stödjer den frivilliga överenskommelse som nåddes i Köpenhamn.
– Det är ingen hemlighet att USA hade velat ha en mer långtgående överenskommelse. Men det fanns en verklig möjlighet att vi skulle komma från Köpenhamn utan något alls, säger USA:s Sverigeambassadör, Matthew Barzun.

Den amerikanska ambassadören är knappast ensam om att beklaga resultatet i Köpenhamn.
– Förmodligen skulle ingen ha antagit en sådan överenskommelse om de fick det i handen innan klimatkonferensen, säger Khandker Masudul Alam, förste sekreterare vid Bangladesh ambassad i Sverige.

Men Khandker Masudul Alam menar också att det inte fanns något annat val än att acceptera vad som kom ut av mötet. Trots allt skapades några positiva grunder som de kommande förhandlingarna ska bygga på. Som de snabba insatser i fattiga länderna där rika nationer ska bidra med 30 miljarder dollar för att motverka klimatförändringarna.
– Läxan från Köpenhamn är att antalet mötet inte är nyckeln till framgång. Problemet är den låsta situationen, säger Staffan Tilliander.

På den punkten får han medhåll från nationalekonomen Nannan Lundin som menar att förhandlingarnas stora problem är den fortsatta låsningen mellan nord och syd. Hon beskriver klimatförhandlingarna som en dörr som sakta är på väg att stängas, där möjligheterna att nå ett avtal är på väg att glida undan. Konflikten har under förhandlingarnas gång växt sig allt starkare mellan rika nordliga länder och den södra världshalvans fattigare länder där också flera tillväxtekonomier återfinns.
– Frågan är vem som ska ta på sig ledarskapet i förhandlingarna för att minska gapet mellan de två grupperna. Om ingen gör det är jag övertygad om att situationen i Mexiko kommer att vara betydligt värre än den i Köpenhamn, säger Nannan Lundin.

Resultatet från klimattoppmötet i Köpenhamn visar att världen snarare är på väg mot en tregradig global temperaturökning än de två grader som är det mål världens stora länder ställt sig bakom. Efter att söndagens tidsfrist passerat väntar nya analyser av de bud som lagts på bordet och vad de innebär för den globala temperaturökningen.

Från EU:s sida uttalas fortfarande möjligheten att unionen kan höja det utsatta målet om att utsläppen ska minska med 20 procent till 2020, till 30 procent. Då krävs att andra länder – både industri- och utvecklingsländer – tar på sig tillräckligt långtgående åtgärder. Däri kvarstår knäckfrågan som gång efter annan leder till att förhandlingarna närapå havererar: Tilliten till att andra länder också kommer att bidra med tillräckligt mycket.