Läsartext: Exportera svensk sexköplagstiftning

I Sveriges riksdag har filmen ”Som en Pascha” av Svante Tidholm visats vid två tillfällen. Filmen dokumenterar livet och kommersen på Europas största bordell, Pascha, i Köln. För 30 euro och med pengarna-tillbaka-garanti kan männen som frekventerar Pascha få garanterad utlösning, allt enligt Paschas egen hemsida. Pascha är ett elva våningar högt hus med transvåning, asiatvåning, nattklubb och dominarum. Här finns personalrestaurang och tvätteri, där vita lakan märkta ”Pascha” tvättas och manglas, frisör och sminkörer till kvinnorna. Elva våningar av förnedring.

I filmen talar Svante med några av de sexköpande männen. Till synes helt normala män, utan funktionshinder eller lyten, män med flickvänner, gubbar som är någons morfar med slappa ölmagar och blottade kön. Män som legitimerar sina handlingar med att flickvännen inte vill ha sex på en vecka. Eller som ”kopplar av” på Pascha efter en helg med familjen. Visst, jag kan köpa att det handlar om något annat. Ett djupare behov av närhet kanske? Som dessa män har svårt att uttrycka, som män i allmänhet tränger bort. Och sedan använder sex för att komma nära. Men vi kan inte bortse från det faktum att prostitution är en form av mäns våld mot kvinnor. Och att här finns ett samband.

Det är samma patriarkala logik som får män på jobbet, på Viking Line-kryssningen eller krogen att ta sig friheten att kommentera och tafsa på kvinnors kroppar. Som om vi vore allmän egendom. Tillgängliga för alla av manligt kön, oavsett vi vill eller inte. Samma patriarkala logik som gör att män misshandlar, våldtar och dödar kvinnor.

I Sverige är sexköp förbjudet. Forskning visar att förbudet har minskat antalet svenska män som köper sex med cirka 50 000 sedan lagen infördes. Den lagen är just nu under utredning. Tyvärr finns det saker som talar för att utredaren kommer att föreslå två olika straffsatser, beroende på om sexköparen utnyttjat någon som är offer för människohandel eller inte.

Om ett sådant förslag skulle genomföras så tar vi i praktiken ett steg mot en legalisering av sexköp. Och hur är det möjligt för den man som köper sex att avgöra om kvinnan eller flickan säljer sin kropp av ”fri vilja” eller inte? Och varför ska straffet vara hårdare för den man som köper sex av Nadia från Litauen än av Emma från Dalarna? Forskning visar dessutom att prostituerade ofta utsätts för våldsam och förnedrande sex och ofta blir misshandlade. Det ingår liksom i dealen. Mannen betalar för att göra vad han vill med kvinnans kropp. Med vetskap om att dödstalet för prostituerade är cirka 40 gånger högre än för den övriga befolkningen borde det dessutom vara omöjligt att tala om prostitution i termer av frivillighet.

I Tyskland kan de som driver bordellverksamhet eller är anställda på en bordell få sjukersättning, arbetslöshetsersättning och pension. Utländska kvinnor omfattas dock inte av lagen. Tanken var att legaliseringen skulle leda till en minskad diskriminering av de prostituerade. Men en utredning som den tyska regeringen gjort visar att legaliseringen inte har lett till några förbättringar av vare sig skyddet eller arbetsförhållandena för de prostituerade. Det är bara cirka en procent av alla prostituerade kvinnor som har anslutit sig till a-kassan. Det har heller inte blivit enklare för de kvinnor som önskar att ta sig ur prostitutionen och brottsligheten kring verksamheten har inte minskat. Detta är starka argument för att exportera den svenska lagstiftningen som kriminaliserar köparen men inte säljaren till hela Europa.

Jämställdhet är inte något vi har. Det är något som vi måste erövra, varje dag. I varje relation, i hemmen och på arbetsplatserna och i offentligheten.

Vi vill inte ha en situation som i Tyskland med höghusbordeller fulla med män som tar sig rätten att utöva sina tokpatriarkala preferenser genom att köpa kvinnors kroppar som om de vore ett stycke kött.