Läsartext: Helena Moen: Svensk landsbygd står som förlorare

EU verkar älska sin landsbygd. Dryga 90 procent av EU:s gemensamma yta utgörs enligt kommissionen av landsbygd och på denna yta bor ungefär hälften av EU’s medborgare. Kommissionen beskrev landsbygden som viktig eftersom den tillförde viktiga råvaror men också eftersom den spelade stor roll för återhämtning och rekreation med sin friska luft och sitt rena vatten.

EU har ett väldigt specifikt åtgärdsprogram för EU:s gemensamma landsbygd som resulterat i ett landsbygdsprogram i Sverige som sträcker sig över perioden 2007–2013. Katarina Mazetti skrev i SOU 2006:101 om hur mycket missförstånd och lokala missuppfattningar som till exempel generaliseringar som faktiskt finns i Sverige.

Mazetti menade att synpunkter och visioner som att hobbyodlare underhålls med skattepengar eller att rent vatten och frisk luft skulle vara en självklarhet på landet grundades i generaliseringar, fördomar och okunnighet och menade att det ser väldigt olika ut på olika platser både i städer och på landsbygden i Sverige, som i alla länder.

Med Lissabonfördraget kom riktlinjer för att en enhetlig landsbygdspolitik för hela EU skulle läggas upp och man skulle enligt kommissionen ta hänsyn till vilka åtgärder som genererade mest mervärde på EU-nivå. Den Svenska landsbygdsforskningen var internationellt sett enligt den svenska utredningen relativt tunn och därmed borde det vara relativt svårt att fastställa vilka satsningar inom landsbygdsprogrammet som skulle generera mest mervärde för EU.

Internationellt har landsbygdspolitik enligt den svenska utredningen större tyngd än vad den har i Sverige eftersom den här inte uppfattas som ett vetenskapligt fält. Den landsbygdsforskning som finns rör enligt utredningen areell produktion och miljöfrågor men när det gäller landsbygdens sociala och ekonomiska frågor saknas den forskning som skulle behövas.

Rådet beskrev vilka riktlinjer som skulle vara de viktigaste som att förbättra konkurrenskraften och miljön, att förbättra livskvalitén samt främja diversifiering av ekonomin. Finansieringen skulle ske via EU:s budget men också via nationella och regionala budgetar vilket enligt kommissionen skulle ge medlemsländer och regioner kontroll inom området.

EU:s politik för landsbygdsutveckling syftade till att hantera utmaningar för landsbygden men också till att frigöra landsbygdens potential. Mazetti skrev att landsbygdens befolkning skulle ses som dess största resurs snarare än naturtillgångar samt att en satsning på den sociala strukturen snarare än nedläggning skulle kunna bädda för en enorm utveckling av Sverige.

Alltså finns det ett omfattande program som gäller Svensk landsbygd som ska gälla under perioden 2007 till 2013 trots att man inte definierat vad Svensk landsbygd är socialt och ekonomiskt och trots att generaliseringar och missuppfattningar enligt många är utbredda i Sverige.

Svensk media förmedlar sällan vad som faktiskt beslutas om Sverige, varken på internationell eller på europisk nivå, till skillnad från många andra länder – vilket kan leda till att Sveriges medborgare inte förstår omfattningen av besluten och hur de påverkas av dessa. Detta kan i sin tur beskrivas som ett demokratiskt underskott och kan även vara en förklaring till sjunkande valdeltagande och bristande politiskt intresse.