Läsartext: Engström vill förminska problemet

Jag blir en smula konfunderad när jag läser Christian Engströms svar på ECPATs debattartikel om blockering av barnpornografi (Europaportalen 100525). I svaret skriver han att: ”Om det faktiskt vore så att sajterna på den svenska blockeringslistan innehöll verkliga bilder på sexuella övergrepp mot barn…” Liknande åsikter lanserade han i en debatt med Cecilia Malmström i Studio Ett (7 april): ”I den mån det förekommer sådana bilder på nätet, och då ska man säga att det är väldigt väldigt ovanligt, just därför att det är förbjudet överallt och de flesta tycker att det är motbjudande...”

Möjligt att jag misstolkar Christian Engströms uttalanden men för mig blir det svårt att komma runt intrycket att Engström vill förminska problemet. Visserligen sprids inte allt barnpornografiskt material via öppna sajter. Men problemet existerar och ECPAT tar det på största allvar. Olika metoder måste kunna användas för olika spridningssätt. Mot sajter är blockering ett sätt. Och nej, den metoden ska självklart inte ersätta arbetet att få ner sajterna.

De påståenden som Christian Engström gör om polisens så kallade spärrlista, som används av internetleverantörerna, har valsat runt i bloggosfären under lång tid. Personligen tänker jag inte kommentera påståendena eftersom ECPAT inte har tillgång till listan. Det är polisen som sköter och ansvarar för den. Däremot har forskare vid Göteborgs Universitet fått klartecken av polisen att granska arbetet med blockeringslistan. Förhoppningsvis gör granskningen att vi kan föra en mer relevant diskussion.

I Christian Engströms svar framstår det som att nätet lyder under ödesbestämda lagar. Blockeras barnpornografi idag så blockeras diverse annat imorgon. Det tycks ske per automatik utan mänsklig möjlighet att påverka: ”Accepterar man censur i form av blockering på internet för något ändamål, kommer den ofrånkomligen att sprida sig till även andra områden.”

”Anden är ur flaskan. Ändamålsglidningen är redan här, och några ”garantier” för att stoppa den hjälper inte.”

Så svartvit är förstås inte verkligheten. En utökad blockering skulle ytterst förutsätta beslut från internetleverantörernas företagsledningar. Bland de svenska leverantörerna finns en tydlig motvilja att blockera något annat än barnpornografi. ECPAT har inte hört någon leverantör som varit positiv till att utöka blockeringen.

Trots det kommer förslag om att även inkludera annat, vilket inte är bra. Det är samtidigt vanskligt att dra för stora växlar på de propåer som görs. Ett förslag behöver inte resultera i mer än just ett förslag. Samtidigt välkomnar ECPAT en diskussion om hur Sverige undviker en oönskad utveckling. Inte på grund av ödesbestämda lagar som leder till en utökad blockering, utan så att branschen tydligt kan säga nej om det behövs.

Sammanfattningsvis väljer vi på ECPAT att se problemet, ta det på allvar och hoppas att Christian Engström som Europaparlamentariker gör likadant. För tydlighetens skull bör det påpekas att ECPAT inte tar ställning i frågor om fildelning av upphovsrättsskyddat material. Det är helt enkelt inte vårt arbetsområde och känns som en omodern fråga i dessa Spotify-tider med streamad musik.