Christian Engström: Vi är ett fokusparti

Han hör till en av de färskare parlamentarikerna, nyss fyllda femtio. Piratpartiet skrällde i valet till Europaparlamentet 2009 och fick ett mandat. Snart får han sällskap av partikamraten Amelia Andersdotter. Christian Engström trivs annars bra som ensam Piratpartist.
– Alla är jätteglada att vi finns där. Förut kom det långa mejl till ledamöterna som i detalj förklarade varför de röstat fel i frågor som rörde internet och varför de var dumma i huvudet. Men nu är jag där, en rund liten farbror som ser ut som alla andra farbröder i parlamentet och som de kan prata med.

Christian Engström hade jobbat tjugo år på samma IT-företag när han sa upp sig. Han var Folkpartist, bodde i Nacka och ägde en ansenlig del i företaget. Ett eget programmeringsprojekt gjorde honom medveten om en politisk dimension i den tekniska utvecklingen. Inläggen på tekniksajterna handlade mer och mer om lagar som stiftades runt om i världen. En stadssemester i Bryssel kombinerades med en kurs. Det var 2004 och plötsligt var sig ingenting likt. Han ägnade hela det efterföljande året åt att bekämpa ett EU-direktiv genom organisationen Foundation for a Free Information Infrastructure, FFII. Direktivet gick ut på att införa patent på små detaljer som ingår i de flesta dataprogram och skulle få förödande konsekvenser för småföretagare i IT-branschen. Han pratar om en folkrörelse.
– Det är precis samma frågor som diskuteras i Frankrike och Tyskland och USA. Det är det här som gör det så kul, säger han och lyser upp.

Piratpartiet driver förhållandevis tekniska frågor, om än inte så smala som det först kan verka. De samlar aktivister från hela det politiska fältet över stora delar av världen; företrädarna kallar sig allt från libertarianer till utomparlamentarisk vänster. Engström jämför gärna och ofta med miljörörelsen.
– Det är svårt att berätta om en helt ny dimension i politiken. Jämför med miljöfrågorna, som från början inte kunde positionera sig på en höger-vänsterskala. I dag har alla partier ett seriöst miljöprogram. Ingen tycker att det är oseriöst att prata miljö, och på samma sätt är det med informationspolitiken.

Det går fort att sammanfatta partiets informationspolitik: med en förändrad global lagstiftning ska informationsspridning underlättas. Samtidigt står skydd av medborgarnas integritet och privatliv högt på dagordningen liksom att kulturen ska ”släppas fri” genom en förändrad upphovsrätt.

Vilka är de bästa argumenten mot er politik?
– (tystnad) Det är om man är orolig för att den här friheten ska leda till samhällets kollaps. Och så varianter på det, att terrorister ska ta över världen om man inte censurerar deras sajter eller att folk i kultursektorn inte ska kunna försörja sig.

Engström säger att kultursektorn hittills verkar tjäna mer på att folk laddar ner exempelvis musik.
– Det öppna samhället försvarar sig bäst genom att vara öppet och inte överreagera på provokationer.

Från början hade han tänkt ägna ett år åt politiken. Men när han 2006 hörde talas om det nybildade Piratpartiet visste han att det var dags att sälja företaget och fortsätta på den politiska banan. Christian har delvis stått för en mer moderat framtoning i partiet och slipat ner en del av partiets radikalare profilering. Partiet växer, det finns många viljor och alla tycker inte som Engström. Han fick intern kritik när han för ett par månader sedan drog tillbaka ett utlovat lån på en halv miljon kronor till partiet eftersom valberedningen inte ville se honom i partistyrelsen. Till slut valdes han in ändå av partiets årsmöte.

Piratpartiet har inga gemensamma prioriteringar när det kommer till andra samhällsområden. Engström reagerar direkt på epitetet enfrågeparti; han föredrar att kalla det ett fokusparti.
– Vi lovar inte mer än vad vi kan hålla. Se på ett litet parti som Kristdemokraterna. De har en hel politik men kan inte genomföra en bråkdel.

Han kallar de etablerade partierna för fullservicepartier och raljerar över deras kamp om makten.
– Om vi kommer in i riksdagen blir det en ”hej och välkommen till Vem vill bli statsminister” med Mona och Fredrik.
Han ser inga problem med deras uttalade vågmästarroll.
– Det enda, möjligtvis, är att jag kan bli lite tråkig när jag måste svara ”ingen kommentar” på så många frågor.