Läsartext: EU kan bli en jättelik bananrepublik

Runt om i Europa plågas länder av stora statsskulder och låg tillväxt. Situationen är mycket allvarlig. I motsats till vad många tror handlar det inte om någon tillfällig bank- och finanskris som snart blåser över. Tvärt om visar alla siffror att EU håller på att förvandas till en jättelik bananrepublik.

Enligt statistik från Internationella valutafonden, IMF, har ingen region i världen haft en så låg tillväxt de senaste tio åren. Ingen region väntas heller få lägre tillväxt under de kommande fem åren.

Om vi fortsätter så här kommer EU-länderna redan inom 30 år att ligga ljusår efter andra viktiga ekonomier som Kina och USA. Enligt nobelpristagaren Robert Fogel är både amerikanerna och kineserna, med dagens tillväxttal, mer än dubbelt så rika som européerna år 2040.

Det är svårt att föreställa sig vad detta innebär för vår ställning i världen. Men redan nu beslutar amerikaner och kineser själva om sådant som har stor betydelse för världen utan att höra vad EU tycker. G2 (USA och Kina) har blivit ett nytt begrepp. På klimatmötet i Köpenhamn förra året gjorde exempelvis Barack Obama och Hu Jinato upp de avgörande frågorna på egen hand. Det var naturligtvis ett stort nederlag för oss i EU som har tagit på oss ledarrollen för att vi ska få till ett ambitiöst och globalt klimatavtal.

De grundläggande problemen ligger, som the Economist nyligen utryckte det, i att européerna föredrar lång semester, generösa bidrag och tidig pension framför att tjäna pengar och bli rika som asiaterna och amerikanerna.

I länder som Tyskland och Frankrike har antalet arbetade timmar per sysselsatt sjunkit konstant de senaste decennierna. 2008 jobbade tyskarna och fransmännen i genomsnitt 1438 respektive 1542 timmar om året. Det kan jämföras med länder som USA och Korea med arbetsår på 1792 respektive 2316 timmar.

I länder som Italien, Österrike och Frankrike går människor vanligtvis i pension före 60 års ålder. I många europeiska länder är livstidsanställningar och generösa bidragssystem vanliga.

Som om inte det räckte är ofta byråkratin och näringslivsregleringarna mycket omfattande. Enligt förre kommissionären, Günter Verheugen, uppgår företagens kostnader bara för EU-regler till minst 5000 miljarder per år. Därtill kommer än mer komplexa och ineffektiva regelverk i medlemsstaterna som sammantaget säkerligen kostar ännu mer.

För att inte reduceras till en betydelselös och problemtyngd del av världen måste Europa åter bli en kontinent där arbete och företagande sätts i centrum istället för offentlig planering och statliga bidrag. För att lyckas med detta krävs en återgång till de goda värderingar och ideal som en gång gjorde Europa framgångsrikt. Ett sådant värderingsskifte är självfallet mycket svårt att genomföra. Men förmodligen kan Sverige spela en viktig roll. 

Under decennier har människor i hela världen beundrat vår samhällsmodell. Nu har vi genom att återupprätta arbetslinjen och förenkla för näringslivet ställt om vår ekonomi och arbetsmarknad för att klara framtidens välstånd och välfärd. Arbetet är visserligen bara påbörjat, men har redan visat sig framgångsrikt. Antalet arbetade timmar ökar, de offentliga finanserna är stabila och de ekonomiska prognoserna ser bra ut.

Enligt IMF:s beräkningar kommer Sveriges ekonomi i genomsnitt att växa med 2,9 procent per år mellan 2011 och 2015. Det är visserligen långt från Kina och Indien, men samtidigt betydligt bättre än både USA och EU. Självfallet är det mycket viktigt att fortsätta sänka skatter och lätta på regelverk så att den svenska tillväxttakten ökar ytterligare. Tack vare alliansregeringens fyra år vid makten har vi dock påbörjat en nödvändig social förändring som fortfarande lyser med sin frånvaro i stora delar av Europa.

Sverige bör därför marknadsföra och exportera arbetslinjen i Europa. Människor i alla länder tjänar på en politik som gör det mer lönsamt att arbeta och driva företag i förhållande till att göra annat. I Sverige är vi mycket beroende av Europa. Om ekonomierna på kontinenten haltar spelar det mindre roll om vår egen är i topptrim.

Ännu är inte hoppet ute för Europa. Men väckarklockan ringer. Det är dags att gå till arbetet!