Läsartext: Kronan minskar Sveriges inflytande

Jesper Katz vill gärna skylla finanskrisen på euron. "Krisen beror på euron" utropar han på Europaportalen den 28 maj. Jag delar inte alls Katz bedömning. Det är enligt min mening inte eurons fel att det nu är en statsskuldskris i Europa. Problemen har uppstått på grund av att EU-länder misskött sina statsfinanser eller låtit fastighetsbubblor växa till sig. Man måste fråga sig om Europa hade varit mer stabilt och klarat krisen bättre utan euro. Jag är övertygad om att svaret är nej.

Eurosamarbetet spelar en mycket viktig roll för att skapa långsiktig ekonomisk stabilitet och ekonomisk tillväxt i Europa. Det ger euroländerna den plattform och de verktyg som behövs för att underlätta den inre marknaden och skapa större handel. Drygt tio år av erfarenhet med den gemensamma valutan visar också att euron har bidragit till att väsentligt öka handeln, både inom eurozonen och mellan euroländerna och länder utanför. Företag och privatpersoner slipper kostnader för valutaväxling och valutasäkring. Svenska företag får dock fortsätta att hantera en stor osäkerhetsfaktor i sina handelsrelationer med övriga Europa. Det kostar på.

Man kan också fråga sig varför Estland och Island vill gå med i euron om det skulle vara ett misslyckat projekt som Katz hävdar. Förklaringen är enkel. Euron ger länderna en större ekonomisk stabilitet samt ett politiskt inflytande över utformningen av Europas ekonomiska regelverk som de annars skulle sakna.

Argumenten för att var och en ska hålla sig med en egen liten valuta bygger ofta på ett hypotetiskt antagande om att man med en egen valuta helt kan råda över sin egen ränta och sina egna förutsättningar. Det är en myt. Länder är inte avskilda, fristående öar på det ekonomiska världshavet. Finansmarknaden är global, och påverkar över landsgränserna. Sverige kan inte sätta räntan helt fritt - vi är beroende av den europeiska utvecklingen. Då borde vi också vara med i kärnan av samarbetet, vara med och påverka och ta plats i Europeiska centralbanken.

När problemen är gränsöverskridande måste också lösningarna vara det. Samarbete, inte isolationism, är receptet till långsiktig framgång. När den globala ekonomin skakar är faktiskt de enskilda länderna alltför små för att kunna klara sig helt på egen hand. Ensam är inte stark. Tror Katz verkligen att det hade varit bättre med 16 valutor i euroområdet under finanskrisen än en gemensam?

Krishanteringen de senaste månaderna visar dessutom ännu tydligare på det svenska utanförskapet. Sverige får inte vara med att fatta viktiga ekonomiska beslut som påverkar oss, på grund av att vi står utanför euron och inte deltar i eurogruppens möten.

Slutligen, vi kommer aldrig att kunna vaccinera oss mot dåliga politiker och felaktiga beslut. Den risken kommer alltid att finnas. Men det är bättre att möta den risken med öppna ögon och tillsammans skapa mekanismer och gemensamma motåtgärder, än att blunda och tro att egna valutor är den magiska formeln som löser problemet.