Debatt: EU ska inte lägga sig i lönebildningen

EU:s riktlinjer för hur medlemsstaterna ska sköta sin ekonomi och arbetsmarknad är en del av tillväxtstrategin EU 2020. Riktlinjerna fastställdes av finans- och social- och arbetsmarknadsministrarna i början juni och fick politiskt stöd av Europeiska rådet vid toppmötet den 17 juni. Det formella beslutet fattas i höst, efter att Europaparlamentet hörts.

Lönebildningen är en nationell fråga som hanteras olika av EU:s medlemsländer. I Sverige är den grundläggande principen att lönebildningen hanteras av arbetsmarknadens parter, utan inblandning från staten. Staten har därmed en mycket mindre roll i Sverige än i många andra EU-länder, där det är vanligt med statliga minimilöner och statliga beslut om offentliganställdas löner.

TCO, SACO och LO protesterade tidigt mot förslaget till ekonomiska riktlinjer och uppmärksammade, genom ett brev till statsminister Fredrik Reinfeldt, regeringen på det allvarliga problem det innebär om EU slår fast principer som ska prägla lönebildningen och hur den ska gå till – vilket man gör i kommissionens ursprungliga förslag. Väl fungerande lönebildning och god utveckling av svensk ekonomi, med stark tillväxt och stigande sysselsättning utan inflation, förutsätter parternas medverkan och ansvarstagande – och frihet från statlig inblandning.

De svenska arbetsmarknadsparterna har tagit stort ansvar för att förena reallöneökningar med en konkurrenskraftig ekonomi och framgången för den svenska modellen, som röner berättigat intresse utomlands, beror till stor del på parternas autonomi. Vårt förslag var, och är, att riktlinjen om lönebildning ska utgå – den ligger långt utanför EU:s kompetensområde och innebär ett oacceptabelt intrång på parternas område.

Inte nog med att EU genom förslagen till ekonomiska riktlinjer försöker reglera saker de inte har med att göra, deras förslag är dessutom dåligt i sak! När Ecofin- och EPSCO-råden sedan behandlade kommissionens ursprungliga förslag försämrades det ytterligare genom att styrningen blev än mer detaljerad. Man slår bland annat fast att lönebildningen, inklusive minimilöner, skall ta hänsyn till skillnader mellan regioner, sektorer och företag och man säger att offentlig sektor skall ha en tillbakahållande roll i lönebildningen. Båda delarna går stick i stäv mot den inriktning av lönepolitiken de svenska fackliga organisationerna har!

Förslaget innebär till exempel att regioners och företags ekonomiska bärkraft ska påverka lönerna, inklusive minimilöner, på ett helt annat sätt än idag. Därmed kommer helt andra faktorer än utbildning och arbetsuppgifter få stor betydelse för lönesättning och löneutveckling och det skulle bli svårt att, som vi gör idag, sluta nationella kollektivavtal som lägger en grundplatta för löneutvecklingen.

I det svar som TCO, Saco och LO fick på vårt brev, från arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin den 9 juni, skriver han att regeringens utgångspunkt i förhandlingarna om riktlinjerna har varit att ”medlemsländerna själva väljer formerna för lönebildning”. Det är en bra hållning som vi förutsätter att regeringen håller fast vid!

Tillväxtstrategin EU2020 är viktig för att EU skall kunna förbättra möjligheterna till ekonomisk tillväxt och socialt ansvarstagande. En av orsakerna till att den förra tillväxtstrategin, Lissabonstrategin, misslyckades var att medlemsländerna inte brydde sig om de mål man gemensamt satt upp. Det är därför viktigt att riktlinjerna blir bra, så att alla medlemsländer, oavsett vilka former man har för den nationella lönebildningen, kan genomföra dem.

Vi vet att möjligheterna att förändra det liggande förlaget är små, men det finns fortfarande en liten formell möjlighet för regeringen att påverka riktlinjerna och den vill vi att de ska utnyttja maximalt! EU:s stats- och regeringschefer fattar det formella formellt beslut om de integrerade riktlinjerna, inklusive den om lönebildning, i höst. Sverige måste då kräva att riktlinjen om lönebildning stryks. EU ska inte lägga sig den nationella lönebildningen!

Sture Nordh
Ordförande i TCO