Debatt: En röst på Alliansen är en röst på euron

Den 19e augusti anordnade P1 en valdebatt om EU med alla de sju riksdagspartierna. Själv deltog jag för Vänsterpartiets räkning. De mest intressanta beskeden under debatten handlade om Euron och EMU. Av allianspartierna var Folkpartiet som företräddes av EU-minister Birgitta Ohlsson som väntat kristallklart för en ny folkomröstning och att införa Euron under nästa mandatperiod. Moderaterna och KD höll öppet för samma sak. Bara Centerpartiet avböjde en ny folkomröstning men ville ”utreda frågan”, en formulering som tyder på att partiets EMU-motstånd är lika fast som ett gelehallon.

Beskeden innebär att en röst på alliansen också är en röst på en regering som kommer att försöka baxa in Sverige i Euron och EMUs tredje steg under nästa mandatperiod. Det vore en dumdristig politik som skulle äventyra vår ekonomiska återhämtning och riskera att pressa upp arbetslösheten förutom att det också är ett ja till att lämna mycket ny makt till EU. Detta står i djup kontrats till oss rödgröna som lovar att respektera folkets nej till EMU från folkomröstningen 2003 om vi vinner valet.

Sverige har vunnit på att vi står fria från Euron. Om vi hade varit en del av dem gemensamma valutan så hade vi haft högre ränta och en mer ofördelaktig växelkurs får vår exportindustri. Detta hade pressat upp arbetslösheten ytterligare inte minst under finanskrisen. Anser alliansen att det är ett pris värt att betala för att vi ska anslutas till EU:s valutaunion?

EU:s valutaunion är i djup kris. Det är uppenbart att den gemensamma valutapolitiken i sig förstärker krisen och gör det svårare för många medlemsländer att ta sig ur den. Euron bidrog till att flera länder inte kunde bekämpa överhettningen i ekonomin för några år sedan och farliga lånebubblor skapades. Nu gör Euron det svårare för länderna att ta sig ur krisen. Det är i grunden irrationellt att länder med helt olika ekonomiska förutsättningar ska föra samma ekonomiska politik.

Om vi, som den borgerliga alliansen vill, går med i Euron under den kommande mandatperioden så äventyrar vi Sveriges ekonomiska återhämtning och stabilitet. Vi riskerar att dras in i Euroländernas kris som snabbt kan bli akut igen. Vi förväntas bidra med miljarder i nödlån till Euroländer. Pengar som de svenska skattebetalarna kanske aldrig får tillbaks eftersom det är mycket möjligt att ett land som Grekland kan tvingas ställa in betalningarna och förhandla ner sina skulder. Det som idag sker är att skattebetalarna tar över riskerna från de storbanker som har spekulerat i de berörda ländernas statspapper. Det bör vi undvika.

Sedan folkomröstningen 2003 har vi som röstade nej fått mer rätt än vad vi kunde ana. Vår egen valuta fortsätter att tjäna oss väl. Euron är redan i en kris som hotar hela projektets existens. Ju flera länder med behov av olika ekonomisk politik som ansluter sig till Euron desto sämre fungerar projektet.

Vi rödgröna respekterar folkets nej från 2003. EU måste lära sig att folkomröstningar ska respekteras även när folket röstar nej. Det är oroväckande att den borgerliga alliansen inte vill göra det.

Jonas Sjöstedt (V), kandidat till riksdagen