Läsartext: Facket varnar för het EU-höst

Många av Europas löntagare är hårt pressade av den ekonomiska krisen. Även om det finns positiva tecken i den ekonomiska utvecklingen, är det svårt att se någon riktig ljusning. Det beror framför allt på de hårda nedskärningar som de flesta av EU:s medlemsländer bestämt sig för. 

Europafacket har länge varnat för att EU och medlemsländerna knäcker den bräckliga uppgången med alltför snabba och drastiska nedskärningar i ambitionen att minska de budgetunderskott som skapades under krisåren. 

Intressant är att denna analys delas av en mängd oberoende ekonomer i den internationella debatten. Det är inte ofta man ser att analyserna i till exempel affärstidningen Financial Times stämmer med de bedömningar som Europafacket gör. Men så är det nu. 

En sak är att drastiska åtgärder är nödvändiga i hårt drabbade länder som Grekland och Spanien. Men många regeringar i EU tycks ta chansen att av politiska skäl skära mycket hårdare i den offentliga sektorn än vad som är nödvändigt. Det gäller till exempel de nya högerliberala regeringarna i Storbritannien och Nederländerna.

EU bidrar till detta genom att kräva att underskotten alltför snabbt måste ner på de tre procent som är gränsen i stabilitets- och tillväxttakten. Regelverket i denna pakt har nästan alla länder brutit mot i åratal. Det är svårt att se varför inte anpassningen kan ske i en takt som är förenlig med en liten, men stabil tillväxt och en politik som skapar fler arbeten och inte förstör både jobb och välfärd.

Europas fackföreningar är trängda och befinner sig i ett besvärligt läge. Ändå tänker man visa musklerna i omfattande manifestationer den 29 september – i anslutning till att EU:s finansministrar möts. Bara i Bryssel väntar man 80 000 deltagare till demonstrationen under parollen ”Nej till åtstramningar – prioritera jobb och tillväxt”. I flera andra städer sker aktioner och demonstrationer samma dag.

Märkligt är att EU talar med dubbla tungor i den ekonomiska politiken. I sitt nya tioårsprogram EU 2020 talas mycket om både fler jobb och bättre välfärd. Men just när denna strategi ska sjösättas, bedriver man i praktiken motsatt politik. 

Beklagligt nog finns det många tecken på att solidariteten och sammanhållningen i EU försvagas. Det gäller både medlemsländerna där alltfler regeringar blir öppet nationalistiska och i relationen till medborgarna där EU inte längre ses som en garant för social trygghet och ett anständigt samhälle.

Europafacket är en röst för att bryta denna negativa utveckling. Men det behövs fler, många fler.