Läsartext: Gör Östersjöregionen till ett föredöme

Förra året antog EU den omskrivna Östersjöstrategin, med syfte att stärka Östersjöregionen inom de fyra fokusområdena miljö, säkerhet, välstånd och tillgänglighet. Sverige var som ordförandeland drivande i att få till stånd Östersjöstrategin 2009, men det bör också påpekas att strategin är ett av EUs demokratiskt starkast förankrade projekt på senaste år, då den ursprungliga idén föddes i Europaparlamentet med bland annat Estlands nuvarande president Toomas Hendrik Ilves som drivande folkrepresentant. Bakgrunden till initiativet kan tillspetsat sägas vara EU-utvidgningen 2004 som förvandlade Östersjön till snart sagt ett innanhav för Europeiska Unionen.

Med strategin önskar man ta tillvara på det goda samarbetsklimat som finns i regionen och inte låta samarbetet stelna. En stark vilja till samarbete har funnits, kanske särskilt mellan Baltikum och Norden, ända sedan Sovjets fall och kommunismens sammanbrott. Då skiftade Östersjön karaktär från järnridå till sammanlänkare över en natt. Med EU- och Natomedlemskapet för de baltiska länderna och Polen förändrades förstås samarbetets natur och förutsättningar som dittills nästan haft karaktären av utvecklingsstöd; idag samarbetar länderna på i princip lika villkor, och Östersjöstrategin är det senaste konkreta exemplet på detta.

I oktober i år hölls så i Tallinn den första av de större konferenser som är tänkta att årligen sammanfatta de konkreta implementeringsåtgärder av strategin som hittills skett, och i september hölls likaledes i Tallinn ett diskussionsforum om Östersjöstrategin och den inre marknaden med medverkande av kommissionär Michel Barnier.

Länderna kring Östersjön har allt att vinna och mycket lite att förlora på ett intensifierat samarbete. Av Östersjöstrategins fyra fokusområden kan det vara en poäng att i dagsläget särskilt belysa ambitionen att skapa större välstånd i regionen. Så sakteliga börjar Östersjöns stater ta sig ur den ekonomiska kris som drabbat regionen hårt.

På ett brutalt sätt visade krisen det många redan visste: hur känsliga och inte minst ömsesidigt beroende regionens ekonomier är. En rejäl majoritet av handeln för de baltiska staterna sker inom Östersjöregionen, och för de nordiska länderna är runt hälften av all handel med andra Östersjöländer.

Det ömsesidiga ekonomiska beroendet är också en styrka. Våra relativt små och specialiserade, ofta kunskapsintensiva ekonomier, kompletterar varandra. Varje strandstat står som vinnare om regionens konkurrenskraft stärks. Med krisens dystra läxor i färskt minne och ett förstärkt intresse och mekanismer för Östersjösamarbete finns nu ett möjligheternas fönster att agera starkt och proaktivt.

Att samarbete snarare än isolationism är bra är samtidigt nog de flesta överens om i princip, men utan fokus riskerar det tappa styrfart. Det finns dock ett väldigt momentum och särskilda förutsättningar att ta tillvara på i regionen. En uppsjö av samarbetsorganisationer finns i Östersjöområdet: Nordiska Ministerrådet, miljösamarbetet Helcom, Baltic Development Forum, för att bara nämna några.

Nordiska Ministerrådet, exempelvis, är starkt aktivt genom sina lokalkontor i Estland, Lettland och Litauen (liksom nordöstra Ryssland), både genom egna samarbetsambitioner och som delaktigt i Östersjöstrategins implementering. Det finns alltså ett institutionellt ramverk och etablerade nätverk för samarbete som är lätt att ta tillvara på. I och med att varken nya institutioner eller nya pengar följde med Östersjöstrategin är detta av stor vikt.

Det finns också regionspecifika, goda förutsättningar och bland konkreta möjligheter i Östersjöregionen där samarbete kunde visa sig mer fruktbart än enskilda satsningar kan man nämna satsningar för att avlägsna handelshinder exempelvis genom att harmonisera standarder och certifikat, eller samarbete med att utveckla gemensam e-infrastruktur och IT-hjälpmedel för att underlätta den fria rörligheten av både service och kunskap – och liknande områden där regionen ligger i framkant vad gäller kunnande, tillgång till institutionella verktyg och klusterbildningar.

Genom att nu stärka Östersjösamarbetet ännu mer för att inte minst skapa en god regional ekonomisk spelplan finns alla möjligheter att förvandla vår Östersjöregion till ett föredöme inom EUs inre marknad så att regionens och Europas konkurrenskraft och välstånd stärks.

Särskilt med tanke på den stress eurosamarbetet utsätts för just nu är det extra önskvärt att kunna visa på Europas samarbetsstyrka och igen inskärpa grunden för den unika Europatanken. De förutsättningar som finns i form av institutioner och specialkunskap borde då öppna för att samarbetet inte tappar styrfart.