Så öppna är de svenska EU-parlamentarikerna

För knappt två månader sedan publicerade den brittiska konservativa gruppen i EU-parlamentet en sammanställning av de lobbyister alla de 25 EU-parlamentarikerna träffat första halvåret 2010. Det var en del av den transparenskampanj partiledaren David Cameron utlovade efter att ersättningsskandalerna i den brittiska politiken uppdagades 2009.

Att träffa lobbyister är en vanlig del av en EU-parlamentarikers arbetsdag. Det visar en sammanställning Europaportalen har låtit göra av alla de svenska EU-parlamentarikernas lobbyistkontakter under en månad. EU-parlamentarikerna har själva gjort urvalet av vilka möten de vill redovisa.

Fyra svenska ledamöter av arton har inte redovisat vilka lobbyister de träffar. Det är Gunnar Hökmark (M), Alf Svensson (KD), Cecilia Wikström (FP) samt Anna Maria Corazza Bildt (M). Corazza Bildt har sagt att hon vill ”vara så transparent som möjligt” men har efter en dryg månads förfrågningar inte redovisat en lista på sina kontakter.

Cecilia Wikströms förklaring till att hon inte redovisar sina kontakter är att de representanter hon träffat borde ha fått frågan om det är okej att vidarebefordra information om mötet med dem till media i förväg. Hon nämner dock exempel på lobbyister hon har träffat, från Google, Apple och Amazon och ”företrädare för organisationer som värnar rätten till privatliv”.

Gunnar Hökmark, vice ordförande i den konservativa EPP-gruppen, motiverar sitt nej till att medverka med att alla ska kunna komma och prata med honom utan att ifrågasättas.

– Jag för ingen lista på alla som jag träffar och jag kommer heller inte att göra det. Men jag kan garantera mina väljare att jag gör mitt yttersta för att bilda mig en saklig grund för varje beslut jag utifrån mina personliga värderingar är med om att fatta. Och det är självfallet mitt helt personliga ansvar hur jag röstar, skriver Gunnar Hökmark i ett mejl till Europaportalen.

Gunnar Hökmarks och Cecilia Wikströms resonemang underkänns av Olivier Hoedeman från Corporate Europe Observatory, en organisation som vill ”exponera och utmana den fördelaktiga tillgången företag och deras lobbygrupper har till EU:s beslutsprocesser”.

– Det är sant att de har ansvar för hur de röstar, men det är inget argument mot transparens. Ledamöterna träffar inte enskilda individer utan professionella lobbyister som har intressen och därför fungerar inte integritetsargumentet. De har en offentlig roll och då måste de acceptera insyn i vem de träffar, anser Olivier Hoedeman.

Christofer Fjellner vill inte skicka en fullständig lista men hänvisar till kalendern på sin hemsida där han listar de möten han genomför i sitt arbete som EU-parlamentariker.

– Jag är nog den som är mest öppen av Sveriges ledamöter med min kalender. Vem som helst kan gå in och se vem jag träffar och när jag gör det, säger Christofer Fjellner.

Enligt kalendern har han under den aktuella perioden träffat ett tiotal personer eller organisationer som sannolikt är lobbyister, men informationen i kalendern är inte alltid tillräcklig för att avgöra vem eller vilka intressen personerna representerar. Fjellner medger även att alla möten inte listas i kalendern.

Alf Svensson från Kristdemokraterna har valt att inte redovisa sina lobbyistkontakter och vill inte ge en motivering till sitt beslut, meddelar hans medarbetare i EU-parlamentet.

I Bryssel finns uppemot 15 000 lobbyister. Exakt hur många det är vet ingen, eftersom det inte finns ett obligatoriskt register. Men att lobbyismen är betydelsefull i EU-parlamentet råder det ingen tvekan om, anser Olivier Hoedeman på Corporate Europe Observatory. Enligt honom var det oväntat att den brittiska konservativa gruppen skulle publicera sina kontakter med lobbyister, men att det kan bana väg för en mer öppen beslutsprocess i EU-parlamentet, en process som fortfarande är alltför sluten.

– Det finns en diskussion inom Europaparlamentet om transparens och vilka kriterier ledamöterna ska leva upp till. Till exempel börjar det sprida sig bland ledamöterna att inte träffa lobbyister som inte finns i det frivilliga registret, det är positivt. Men det fattas fortfarande ett ramverk som alla ledamöter bör följa, säger Olivier Hoedeman.

Att alla ledamöter ska redovisa vilka de träffar är inte nödvändigtvis det bästa sättet att uppnå transparens i beslutsprocessen, anser Hoedeman.

– Det ska vara tydligt vilka som är med i den politiska processen och hur ett beslut tas. Ett grepp, som används sporadiskt, är att den ansvarige ledamoten för ett ärende i EU-parlamentet, rapportören, redovisar vilka lobbyister som har konsulterats i frågan. Lobbyismen mot rapportören är avgörande och insyn där är nog lättare att få till stånd än i vilka lobbyister alla 736 ledamöter träffar dag för dag, säger Olivier Hoedeman.

Läs mer: "Inget fel att träffa många lobbyister"