Läsartext: Därför nej till betänkande om tjänstedirektiv

Nästa vecka behandlar EU-parlamentet genomförandet av det så kallade Tjänstedirektivet från 2006. Evelyne Gebhardt som är en av de mer erfarna socialdemokraterna i parlamentet har utarbetat ett förslag till betänkande.

Enligt min uppfattning så är betänkandet en skönmålning av tjänstedirektivet, vars kärna bygger på EUs marknadsliberala fundamentala friheter, där etableringsfrihet för företagen och fri rörlighet av tjänster anses viktigare än andra friheter, såsom fackliga och sociala friheter.

Den här graderingen av friheters vikt finns inte i medlemsländernas grundlagar. Den finns bara i EUs grundlag, och som har befästs genom ett stort antal beslut i EUs domstol. Detta är ett stort demokratiproblem. EUs grundlag går ju före nationella grundlagar.

I själva direktivet finns en lång rad uppräkningar av vilka tjänster som inte omfattas av tjänstedirektivet. Men där finns också inlagda markeringar om att allt måste ske i enlighet med gemenskapsrättens praxis. Detta gäller också i den punkt som tar upp kollektivavtal och anställningsvillkor (artikel 16).

Gebhardt skriver att den så kallade ursprungslandspincipen för tjänster ändrades till mottagarlandsprincipen i tjänstedirektivet. Alltså att reglerna för tjänsteverksamhet ska utgå från det land där arbetet utförs. Men detta stämmer inte. Vår partigrupp lade fram ett sådant förslag. Men det röstades ner.

Ursprungslandsprincipen ersattes istället av ”inre marknads-principen” i den slutgiltiga kompromissen 2006. Detta medges också av det svenska fackets Brysselkontor i deras jubileumsbok, som skrevs av Sven Svensson.

Och sedan kom Laval och flera andra antifackliga domar som inskränkte konflikträtten i kollektivavtalen ifall åtgärderna kom i konflikt med marknadsfriheterna.
De antifackliga domarna nämns inte i betänkandet. Trots att dessa berett vägen för social dumping och radikalt förändrat spelreglerna på den europeiska arbetsmarknaden.

Vänsterpartiet och även Europafacket har föreslagit att EUs grundlag kompletteras med ett socialt protokoll där det tydligt framgår att de fackliga och sociala friheterna inte underordnas marknadsfriheterna.

När kommissionen nu i år ska se över hur direktivet fungerat så nämns inte facket som en del av de gemensamma kontaktpunkter som ska hantera tjänsteverksamheten på den inre marknaden.

Gebhardt understryker att facket måste involveras i denna process. Och där är jag enig med henne. Det är egentligen skandalöst av kommissionen att räkna bort arbetstagarnas organisationer i en så viktig fråga.

Tjänstedirektivet var en av de stora frågorna i valet 2004. Den drevs hårt av socialdemokraterna och vänsterpartiet. Den kompromiss som uppnåddes 2006 mellan socialdemokraterna och högern gav inte tillräckligt tydligt skydd för löntagarna och dess organisationer. Och efter de antifackliga domarna så har situationen blivit förfärande.

Därför har jag föreslagit min grupp att inte stödja betänkandet från Evelyne Gebhardt, som det är skrivet nu. Det borde alla göra som är emot de antifackliga domarna och kapitalets överhöghet i Europeiska Unionen.