Sverige i centrum för hård flyktingdebatt

Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström lämnade debatten om risken för stora flyktingvågor från Libyen till Europa innan den var slut. Därmed slapp hon höra de värsta attackerna på EU-kommissionen och Sverige från ledamöter i EU-parlamentets utskott för asyl- och migration på tisdagen.

Simon Busuttil, maltes och konservativ, ifrågasatte den beredskap EU har om en massiv flyktingvåg skulle komma från Libyen. Renate Weber, rumänska och liberal, menade att de 25 miljoner euro som finns för nödinsatser i området är småpotatis i sammanhanget.

Judith Sargentini, nederländska från den gröna gruppen, undrade hur Muammar Khadaffi plötsligt kunde bli EU:s gränsvakt och vad som egentligen händer med det avtal han slöt med Italien 2008 som nu tillfälligt har suspenderats, varpå Malmström lyfte lätt på handen från sin kind som för att signalera ”vem vet?”.

Malmström försvarade kommissionens agerande genom att lista flera initiativ som har tagits för att möta situationen. Dessutom, menade Malmström, är läget ännu inte akut.

– Ännu har inga flyktingar från Libyen kommit till Europa även om man inte kan utesluta att de kommer. Det beror på vad som händer, om det blir en total kollaps eller fullt inbördeskrig, sade hon innan kritikstormen brutit ut ordentligt.

För den kom och även Sverige hamnade i dess öga. Flera, framförallt sydeuropeiska men inte bara, beklagade sig över den brist på solidaritet ”vissa länder” visar när de inte vill ta emot de flyktingar som kan komma till Italien, Malta och Grekland som en följd av den humanitära krisen i Nordafrika.

Sveriges migrationsminister Tobias Billström stängde förra veckan tydligt dörren till förslaget att flyktingar nu ska föras vidare från länder som Malta eller Italien till andra länder i EU. Representanten för EU:s ordförandeskap, Peter Györkös, tog själv upp Sverige som exempel.

– Förra året tog Sverige emot 40 000 asylsökande utan att be om hjälp från någon, sade Györkös efter flera angrepp på den ”bristande solidariteten” i Europa.

Ledamoten Stavros Lambrinidis tycker däremot att Sverige, som också har sagt nej till sydeuropeiska länders krav på penningstinna flyktingfonder, agerar illa.

– Skamligt är vad det är. Man spelar pingpong med ansvaret för de här människorna, säger den grekiske socialdemokraten till Europaportalen efter utskottsmötet.

Han tycker inte att EU har en beredskap för en eventuell flyktingvåg från Libyen. De dryga 5000 tunisier som kommit till den italienska ön Lampedusa klarar Italien av, menar han, men problemet är att det inte finns någon mekanism färdig att sätta i verket om trycket skulle öka.

– Vart ska de ta vägen om de kommer till en liten ö som Malta? Det blir en katastrof, för malteserna men framför allt för flyktingarna, säger Lambrinidis.

Han tror att systemet där asylsökande måste stanna i det land de först kommer till har spelat ut sin roll. Det fungerar inte när stora händelser sätter igång stora folkförflyttningar. Han får medhåll av EU-parlamentariker Cecilia Wikström (FP), som snart ska börja förhandla med EU:s medlemsländer om att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem, något som EU-kommissionär Cecilia Malmström vill ha färdigt om två år.

– Kanske kan det som händer nu bli en ögonöppnare för många europeiska länder. Vi behöver en solidaritetsklausul och se till att vi hjälper varandra när sådana här situationer uppstår, säger Cecilia Wikström.