”Politiker måste satsa på Europa”

I dag avgår Wanja Lundby-Wedin som ordförande för Europafacket efter fyra år på posten. Europaportalen har träffat henne för att tala om euron, krisen och fackliga fram- och motgångar i Europa.

På LO-kongressen 2000 villkorades en svensk övergång till euron med krav på buffertfonder, strukturråd och en stabil lönebildning.  Tror du dessa villkor fortfarande är en förutsättning för ett ja från LO om eurofrågan åter skulle bli aktuell i Sverige?

– Ja, ett eget nationellt regelverk för buffertar av olika slag borde vara förutsättningen för alla nationer. Om länderna inte har det när krisen slår till har man svårare att klara sig. Dessutom kommer man att påverka det ekonomiska läget i andra länder med samma valuta.  Här har EU slarvat alldeles förskräckligt när man inte ställt dessa krav. Det kan inte vara en hemlighet att Grekland haft en ekonomi med låga skatter och stor informell sektor. Det borde Europeiska centralbanken och eurogruppen ha reagerat på för länge sedan.

Motståndarna till euron sade tidigt i den svenska debatten att EMU skulle tvinga fram drastiska nedskärningar i offentlig sektor och leda till försämrad välfärd. Har de fått rätt? Är det man nu kan se i länder som Grekland, Irland och Portugal?

– Både ja och nej. Jag kan förstå att de som sa så då säger ”titta vi blev sannspådda”. Men det beror inte på euron i sig utan på att länderna inte följt regelverket i stabilitetspakten. De krav som LO ställde upp syftade till att hantera en sådan här utveckling.

Är krisen i dessa länder inhemskt producerade eller beror det på yttre omständigheter?  

– Den finansiella krisen beror på yttre omständigheter men orsaken till att den fått så olika effekter i länderna beror på att man inte har lyckats hantera sin egen ekonomi på ett bra sätt.

Hur tycker du att EU har hanterat den ekonomiska krisen?

– Det är bra att EU har börjat se över sina regelverk. Men tyvärr har EU:s svar enbart varit ekonomisk åtstramning. Jag efterlyser åtgärder för att investera sig ur krisen. Hur ska Grekland kunna betala tillbaka sina lån om vi bara ställer krav på åtstramningar som inte leder till någon tillväxt?

Hur vill du se krishanteringen?

– Jag tycker man ska jobba mer med gemensamma ekonomiska investeringar. EU borde ha antagit ett ordentligt klimatpolitiskt program för att ställa om Europa till en långsiktigt hållbar utveckling. Det skulle kräva stora investeringar från såväl enskilda medlemsländer som från EU som helhet och utgöra ett stöd för länder som har det svårt.

Skulle det ta Europa snabbare ur krisen?

– Vi kan inte ta oss ur krisen utan att investera – besparingar räcker inte.

Gör grekerna rätt när de fortsätter att demonstrera mot nedskärningar?

– Om det bara stannar vid demonstrationer så kommer det inte att leda någon vart. Man måste vara beredd att sätta sig i konstruktiva samtal. Men de måste också få någonting inte bara förväntas att ge.

”Ett socialt Europa med välfärd åt alla” har länge varit Europafackets slogan. Hur ska ni få politiskt gehör för det?

– Vi måste stärka vår roll som förhandlande part och ha politiker som vill satsa på välfärd. Men redan nu har vi fått Europaparlamentets gehör för en del av vår kritik av kommissionens förslag till ekonomisk styrning. Det är viktigt att vi, förutom socialistgruppen, också lyckas övertyga de progressiva kristdemokrater som finns i vissa länder liksom socialliberala och gröna rörelser.

Är Europaparlamentet en bättre partner för Europafacket än ministerrådet?

– Just nu tycker jag att parlamentet är en bra partner. De jobbar mer för att hitta en rimlig politisk balanspunkt. Det är svårare för oss att komma fram i ministerrådet som styrs av konservativa regeringar.

För tio år sedan styrdes EU till stor del av socialdemokrater. Varför tror du att socialdemokraterna misslyckats att vinna väljarna i EU sedan dess?

– Viljan att använda EU som en politisk kraft har inte varit tillräckligt stark. Det räcker inte att bara prata om det europeiska projektet. Man började visserligen tala om full sysselsättning och social marknadsekonomi men insåg inte att man hela tiden måste ligga på för att förbättra. De nationella intressena tenderar att alltid komma först. Men inte heller de konservativa är intresserade av detta – de vill bara avpolitisera.

Många menar att efter striden om tjänstedirektivet 2006, som i stora delar gick fackets väg, så har det gått utför med det fackliga inflytande i EU. Jag tänker på Lavaldomen, finanskrisen och högerdominansen i europeisk politik. Håller du med?

– Segerns sötma efter tjänstedirektivet blev besk efter Lavaldomen. När ekonomin är i fritt fall pressas löntagarna tillbaka, så är det nästan alltid. Samtidigt har vi i Europafacket insett betydelsen av att vara eniga och vi har också lyckats ena oss kring viktiga frågor som klimatpolitiken, den ekonomiska krisen och strategin för att stärka löntagares rättigheter i EU.

Men kan du hålla med om beskrivningen att de fackliga framgångarna har uteblivit i politiken de sista fem åren?

– Nej, men en finansiell kris kombinerad med en nyliberal dominans i Europa har pressat tillbaka facket. Situationen är inte nattsvart och fackliga framgångar har inte uteblivit. Vi har förstärkt de europeiska företagsråden och föräldraledighetsdirektivet.

Vilket är ditt budskap till din efterträdare i Europafacket?

– Att fortsätta jobba för öppna diskussioner internt men att alltid komma till gemensamma beslut. Kämpa för det vi kallar ett socialt Europa. Att löntagarnas rättigheter och sociala villkor är överordnade den fria marknaden.

Till sist: har din syn på EU förändrats de senaste tio åren?

– Demokratiseringen av Europa har varit helt fantastisk efter Berlinmurens fall. Men att tillsammans lyfta varandra till bra villkor för alla löntagare är mycket svårare än jag någonsin trodde, säger Wanja Lundby-Wedin.