Debatt: Tobinskatt skapar bara nya problem

När politiska ledare sätter upp fingret i luften i stället för att på allvar ta sig an de utmaningar ett samhälle står inför, då är samhället i fråga illa ute. Det är det som sker i Europa nu, när förslag om Tobinskatt läggs fram som lösningen på Europas problem.

Det är oansvarig symbolpolitik. Europas problem beror på att vidlyftiga politiker inte har kunnat hålla balans i de offentliga budgetarna. Av de sammanlagt 27 nationella statsbudgetar som EU-27 lade fram mellan 2001 och 2010 hade nästan 77 procent underskott. Detta trots att den genomsnittliga medlemsstaten redan då hade en statsskuld som låg över den tillåtna nivån på 60 procent av BNP. Tillväxt- och stabilitetspakten bröt ihop så snart den antagits.

Vidare har EU-länderna inte tagit ambitionen från Lissabonprocessen, att göra Europa till världens mest dynamiska ekonomi, på allvar. I stället för att vinna i konkurrenskraft, har vi förlorat. År 2001 rankade World Economic Forum snittmedlemmen på plats 27. År 2010 hade vi halkat ner till plats 36. Lissabonprocessen var ett misslyckande också den.

Problemen på finansmarknaderna ska inte underskattas. Krisen har visat på ett antal svagheter som bör hanteras. Men det grundläggande problemet är att alltför många regeringar och länder har valt att leva över sina tillgångar. Det är trots allt inte finansmarknaderna som underlåtit att genomföra tillväxtreformer. Tobinskatten riktar sig inte mot de stora underskotten eller mot den låga tillväxten, tvärtom leder den enligt kommissionens egna beräkningar till en avsevärt minskad tillväxt.

En skatt på finansiella transaktioner löser därför inga av Europas problem utan kommer enbart att skapa nya. Det blir dyrare med handel över gränserna och det kommer att bli än dyrare att finansiera de rekordstora underskott som flera medlemsstater dras med.

Europeiska finansmarknader kommer att förlora gentemot andra delar av världen. Det enda resultatet av en sådan skatt är att stora delar av handeln med finansiella instrument flyttas från EU till New York och Shanghai och för de delar som blir kvar kommer kostnaderna att öka, vilket i slutändan drabbar banksparare och konsumenter. Det finns inga vinnare på det här förslaget förutom ledningarna på börserna utanför EU.

Europas ledare borde i stället fokusera på att få de offentliga finanserna i balans och vidta tillväxtreformer. Endast så kan Europa ta sig ur krisen.

Gunnar Hökmark (M),
vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp, EPP-gruppen