Läsartext: Spännande tid väntar spansk politik

Helgens valresultat blev på många sätt omvälvande och kommer att bli omtalat och analyserat under en lång tid framåt. Egen majoritet både i kongressen och senaten för PP, med 186 mandat av 350 totalt. Detta samtidigt som fler mindre partier behöll och i vissa fall förbättrade sina resultat, medan andra kom in för första gången. 

Spanska Socialistpartiet PSOE ras till 110 mandat blev till högerpartiet PP:s uppgång. Framgången blev till och med större än vad partiet hade vågat drömma om.

Den enträgne partiledaren Mariano Rajoy som tidigare förlorat i valen både 2004 och 2008, vet att han nu har fått ansvaret för att lösa landets största problem: arbetslösheten, som i Spanien nu uppgår till 5 miljoner, av vilka närmare 2 miljoner är alla de som lockades till ”byggbubblans” vansinniga år, ledd av spekulerande privata byggherrar, som PSOE inte stoppade i tid.

”Marknadskrafterna” förväntar sig att PP också på nationell nivå inför sin i kommuner och regionerna redan påbörjade politik med kraftiga neddragningar inom alla sektorer.  Underskottet i statskassan är stort och måste vändas till överskott. Det enda som partiet lovar är att inte röra pensionerna. Pensionärernas röstantal har säkert varit avgörande, särskilt då löftet redan var givet. 

Mariano Rajoy understryker att han vill vara alla spanjorers president och ber nu alla de andra grupperna i parlamentet om hjälp och stöd, något som han och hans parti ständigt nekade PSOE under de gångna fyra åren. Det låter dubbelt cyniskt eftersom partiet nu med egen majoritet inte behöver de andras stöd.

Hur blev det i Katalonien? Nationalistiska katalanska centerpartiet Convergència i Unió, CIU, blev det största partiet i Katalonien, och kommer med nya krav. Det blir en envis kamp mellan dem och PP. Under de senaste åren motarbetade PP kravet på rätten för katalanerna att själva sköta beskattningen och att utveckla sin självständighet.

Katalonien röstade tidigare i en folkomröstning om en mer utvecklat Estatut (Autonoma Författningen) och en klar majoritet svarade ja. PP har hos konstitutionsdomstolen överklagat själva omröstningen och många delar i den katalanska författningen. Katalonien blir ”en het potatis” för PP.

PSOE behöll sin majoritet endast i Barcelonaprovinsen, och kommer där att samarbeta i vissa frågor med CIU.

Och hur gick det då i Andalusien där PSOE haft en klar majoritet sedan de första fria valen?  Det blev en mer än väntad nedgång för partiet. Endast Sevilla-provinsen förblev PSOE troget. Det som på senare år varit ett tvåpartisystem, börjar långsamt med säkert att förändras. Väljarna har bestämt att fler partier ska få göra sin röst hörd.

En stor överraskning blev IU, Den Förenade Vänstern, som nu får en egen grupp igen. De fick hela elva mandat och blev den fjärde största gruppen. De lovar att låta sig höras och ses på Spaniens gator i strejk- och demonstrationer.

Det allra mest omvälvande resultatet kom dock från de ”nygamla” radikala baskiska vänsterpartierna, som ställt upp under namnet AMAIUR och som fick hela sju mandat. Att de fick så stort stöd i Baskien, samt ett mandat i Navarra, är ett direkt resultat av terroristorganisationen ETA:s beslut att upphöra. Det kan bli svårt att få PP att i kongressen och senaten vistas tillsammans med AMAUIR.  Det blir en stor utmaning för båda. Ja, kanske för alla partierna. PNV, det baskiska nationalistpartiet klarade sin egen grupp, med fem mandat.

Unión Progreso & Democracia, UP&D, gick framåt från endast ett mandat 2008, till  hela fem i detta val. Partiets ledare är en baskisk kvinna, Rosa Díez, som fram till valet 2004 tillhörde PSOE och som varit spansk talesman i EU-parlamentet. Hon har varit den som mest högröstat talat mot tvåpartisystemet. Hon är en mycket ambitiös kvinna och allt tyder på att detta parti kommer att växa.

En rad mindre partier med regional bas fick tillsammans de övriga tio mandaten och kommer att verka i en speciell gemensam grupp, Grupo Mixto.

Därmed är de 350 platserna i kongressen fyllda.

Senaten blev totalt omöblerad den också. PP sitter nu på 172 av stolarna, PSOE på 48, därefter följer CIU på nio, PSC (Katalanska Socialistpartiet) på sju, PNV på fyra, AMAIUR på tre och Canariska  Koalitionen på en av stolarna. 

Vad säger det förlorande partiet PSOE? Trött och bedrövad har den avgående regeringschefen Zapatero framträtt och ödmjukt accepterat att detta historiska parti 130 år sedan det bildades nu inte fått väljarnas förtroende. Som PSOE alltid brukar, när de är i opposition, erbjuder de det vinnande partiets sitt stöd i de frågor där de kan mötas.

De inser samtidigt att de behöver förnya sig och se över sitt program. Zapatero har idag utlyst en ordinarie kongress, som troligtvis kommer att hållas i slutet av januari eller början av februari. Deras 7 miljonerna väljare förväntar sig en ny kurs, nya ansikten. Partiets basorganisation får nu arbeta flitigt för att komma tillbaka mot mer acceptabla resultat.

De kommer säkert tillbaka, som flera gånger förr. Kanske blir det med en kvinna i täten nästa gång. Många skulle vilja se den unga katalanskan Carme Chacón, PSOE nuvarande försvarsminister, i den positionen. Någon frågade hur det skulle gå ihop? ”Ja, varför skulle en katalanska inte kunna vara ordförande i ett socialistiskt riksparti?” blev hennes svar. ”Ja, varför inte” frågar jag mig. Den saken är klar, det blir en spännande tid i den spanska politiken.