Debatt: Svenskar måste ta ansvar för Europa

Jean Monnet skrev i sina memoarer att "Europa kommer att formas av kriser och utgöra summan av de lösningar man funnit för kriserna"

Om detta är sant kommer detta år att forma stora delar av EU de kommande åren. Det europeiska samarbetet befinner sig i en period med några av de värsta kriserna någonsin – en finansiell kris, en ekonomisk kris, en statsskuldskris, en social kris med nästan 23 miljoner arbetslösa, men också en grundläggande kris i den europeiska integrationen.

För att komma ur dessa kriser krävs mer Europa, inte mindre. Mer Europa krävs för att säkerställa finanspolitiskt ansvarstagande och integration, mer Europa för ömsesidigt ansvarstagande för statsrisker, återställande av långsiktig solvens och användande av hävstångseffekter för EU-omfattande investeringar i tillväxt, konkurrenskraft och arbetstillfällen.

Det kräver att alla länder deltar fullt ut i samarbetet. Tyvärr har såväl regeringskoalitionen som oppositionen i Sverige en tendens att kräva mindre Europa som svar på krisen. Detta är fundamentalt fel och leder dessutom till att kriserna förvärras och riskerar att sprida sig till Sverige i högre utsträckning.

56 procent av den svenska exporten går till EU-länder och 38 procent till euroländer. Storbritannien och Sverige bidrar med sitt utanförskapsmantra till ett minskat förtroende för euroområdet. Det slår därmed mot ekonomin i hela Europa och minskar efterfrågan, även på svenska produkter. Med sitt agerande sågar svenska politiker av den gren som svensk exportindustri, och vi alla, sitter på.

EU måste naturligtvis stärka övervakningen för att säkerställa finanspolitisk disciplin i medlemsstaterna, särskilt inom euroområdet. Det reformpaket man kommit överens om ("six-pack") tillsammans med nya lagstiftningsförslag och den åtföljande "europeiska terminen" för bättre samordning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken och för ökad EU-övervakning bidrar till detta och måste därför  genomföras snabbt.

Den finanspolitiska disciplinen i medlemsstaterna räcker dock för att uppnå tillväxt och sysselsättning samt ekonomisk och social sammanhållning.

Jag tycker därför det finns skäl att ställa sig positiv till kommissionens förslag om att införa stabilitetsobligationer. Egentligen skiljer sig inte detta från det system med gemensam upplåning som svenska kommuner sedan länge gör. Gemensamma garantier för hanteringen av statsskulderna i euroområdet kan utgöra ett viktigt bidrag när det gäller att komma till rätta med såväl de akuta problemen som motsättningen mellan åtstramningar och tillväxt. Naturligtvis måste systemet byggas upp så att t.ex. sk "moral hazard" och risk för friåkare undviks.

Budgetdisciplin och insatser för att på nytt bringa statsbudgetarna i balans måste gå hand i hand med investeringar för tillväxt. Den så kallade Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla måste användas på ett smart sätt.

Kampen mot arbetslösheten – särskilt bland unga – måste vara den främsta politiska prioriteringen.  Den Europeiska ekonomiska och sociala kommittén anordnar en konferens i Stockholm på tisdag 13 december för att diskutera den svenska modellen för att hjälpa arbetssökande. Utbildning är en av grunderna i morgondagens sysselsättningspolitik. Kompetensutvecklingen måste vara ”livslång och systematisk”. Utbildning är ett konkurrensverktyg för såväl den enskilde som för samhället och är en förutsättning för tillväxt.

Tillväxten kommer endast att återvända om konkurrenskraften och innovationsförmågan förbättras. De små och medelstora företagen och entreprenörskapet, även det sociala entreprenörskapet, har en nyckelroll som drivkrafter bakom ekonomisk tillväxt, innovation och nya arbetstillfällen. Deras tillgång till krediter och sunda investeringar måste stödjas och underlättas av EU. Att fullborda inre marknaden samt satsa på utbildning av hög kvalitet och fortlöpande uppdatering och höjning av kompetensen i överensstämmelse med arbetsmarknadens behov är också av avgörande betydelse.

Av absolut största vikt är att man fastställer prioriteringar för att säkerställa investeringar på rätt områden, sådana som förstärker tillväxten: utbildning och färdigheter, FoU, innovation, nätverk, sammankoppling på energi- och transportområdet. Offentliga investeringar på nationell eller europeisk nivå för smart och hållbar tillväxt för alla kan ge stor utväxling och uppmuntra ytterligare privata investeringar.

EU:s nästa långtidsbudget (2014–2020) är en nyckel för framtida goda resultat. EU-budgeten är mycket begränsad. Huvuddelen av svenska politiker tycks tro att den viktigaste åtgärden är att minska budgetens storlek. Det är fel ansats! Först måste politikens områden diskuteras och dess innehåll. Sedan är frågan vilken budget som behövs för att nå uppsatta mål. Vi ska använda budgeten smart och effektivitetsvinster kan uppnås genom bättre samordning av utgifterna på EU-nivå och nationell nivå, och genom att öka EU-budgetens mervärde.

Jag ställer mig inte avvisande till att öka EU-budgeten genom att skapa egna EU-resurser. Skatteväxling kan vara ett alternativ för att skapa nya inkomstkällor som energiskatter och koldioxidavgifter bör behållas på dagordningen. Även skatt på finansiella transaktioner är en möjlighet.

Vi måste också stärka civilsamhällets roll och förstå dess betydelse för välstånd, tillväxt, demokratisk skolning och omsorg. Bara i Sverige omfattar de ideella insatserna drygt tre gånger så mycket som statens årliga satsning inom hela området hälso- och sjukvård samt social omsorg. Utan civilsamhällets insatser stannar stora delar av Sverige, liksom Europa.

På det här området har Kommissionen lagt intressanta förslag för att stärka entreprenörskapet I den sociala ekonomin. Jag uppmanar den svenska regeringen att följa upp det här på nationell nivå. Det krävs handling för fullt ut ta till vara kraften i den sociala sektorn.

Låt oss hoppas att Monnet hade rätt och att varje kris ger oss nytt hopp. Men då krävs att alla medlemsstater tar sitt ansvar och konstruktivt deltar i diskussionen, även den brittiska och den svenska.

Staffan Nilsson

Ordförande i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén