Läsartext: Beklämmande skådespel kring tom finanspakt

Ett inte helt ovanligt råd av det mer skämtsammare slaget är att ta korta steg när man går. Då ser det nämligen ut som man går fortare än om man tar längre steg – och går man fort, så är man upptagen, och är man upptagen, så är man viktig. Även om rådet är av det mer skämtsammare slaget är det inte utan substans. Man måste kunna spelet och visa upp rätt yta. Att kunna spelet och visa upp rätt yta, oaktat innehåll, är också vad som i dagarna försiggår i Bryssel när den nya pakten om ekonomiskpolitisk samordning ska tas fram.

Den typen av förhandlingar och kohandel som nu sker bakom lyckta dörrar är vad EU-maskineriet är allra bäst på, det är syret som håller EU-kroppen igång, inte minst gäller det verksamheten i rådet, befolkat av diplomater från respektive lands utrikesförvaltning som det i mångt och mycket är. Det viktiga i övningen med en finanspakt tycks vara just signalvärdet, inte substansen. Substansen är nämligen nästan obefintlig i det nu läckta förslaget. Reglerna i pakten gäller bara euroländerna. Dessa länder förbinder sig att ha budgetregler i sin lagstiftning som korrigerar eventuella underskott. Gärna regler av konstitutionell karaktär, men det är inget krav. Utöver det är det i stort sett tomt.

Fördraget kodifierar också det som redan är beslutat om till exempel särskilda toppmöten för eurozonens ledare två gånger per år. Texten görs också mångordig genom flertaliga referenser till redan gällande EU-lagstiftning och initiativ som redan är på gång inom det gängse juridiska hägn vi brukar kalla EU-rätten.

I ljuset av allt detta var Göran Perssons uttalanden den 12 januari mer än välkomna. De populister som idag befolkar regeringskansliet och S-högkvarteret på Sveavägen har tävlat om vem som kan göra flest kortsiktiga poänger och underblåsa EU-kritiska strömmingar i folkopinionen. Tack och lov verkar Perssons uttalande ha väckt regeringskansliet och enligt statsministern ska vi nu vara en del av samarbetet, om det är möjligt. Det får väl får tolkas som: beroende på vad opinionsmätningarna visar. Skådespelet är beklämmande.

När det krävs att gårdagens beslutsfattare visar vägen för att dagens inte verkar ha någon kompass att följa då är det illa ställt. Det vore uppfriskande med någon som hade en egen uppfattning och stod fast vid den även om fokusgruppen för dagen inte höll med.

Naturligtvis ska Sverige var en del av finanspakten, det förpliktigar inte över huvudtaget så länge vi inte är en del av EMU. Det olyckliga fenomenet med eurozon-toppmöten är redan ett faktum, varför det varken gör från eller till om Sverige är en del av finanspakten. Samtidigt är det lika beklämmande att det enda EU mäktar med att klämma ur sig är ett tomt skal utan innehåll.

Det är ett skådespel för finansmarknaden och inhemska opinionsmätningar i framför allt Tyskland och Frankrike. Vad Sverige och Europa behöver är politiker som kan peka ut en riktning – och hålla fast vid den för att man faktiskt tror på den, inte för att den säkrar den egna ställningen i det korta perspektivet.