Debatt: Kvinnor förlorar på finanspakten

Kvinnorna betalar priset för eurokrisen. Idag är kvinnorna i Grekland, Portugal, Italien, Spanien och Irland svårast drabbade. Som ordförande i jämställdhetsutskottet får jag i princip varje dag information som visar hur hårt krisen slår mot kvinnorna i dessa länder.

Det handlar om kraftiga lönesänkningar och växande arbetslöshet. Den offentliga sektorn skär ner och det medför sämre omsorg om barn och gamla. Allt mer oavlönat arbete läggs på kvinnornas axlar.

Tack vare svenskarnas nej i folkomröstningen 2003 så befinner vi oss i ett betydligt bättre läge än många länder i Europa. Det nej-sidan sa i folkomröstningen har visat sig vara rätt. EMU påtvingar länder en ekonomisk politik, ränta och växelkurs som inte passar dem. Länderna har helt enkelt för olika förutsättningar.

Den överväldigande majoriteten av de personer som lagt fast finanspaktens regelverk är mycket välavlönade och inflytelserika män. Ingen av dessa kommer själv att behöva bära de bördor, eller tvingas till de uppoffringar, som åtstramningspolitiken medför. De stora förlorarna däremot är lågavlönade och arbetslösa kvinnor. Finanspakten grundar sig således både på nyliberala och patriarkala strukturer och värderingar.

Mitt främsta engagemang i EU-parlamentet handlar om jämställdhetsfrågorna.  Jag ser redan tydligt tendensen att åtstramningspolitiken riskerar att förpassa jämställdheten till femtiotalsnivå. I spåren på eurozonens krav på nedskärningar följer otrygga anställningar och diskriminering på arbetsmarknaden. Många kvinnor är beroende av arbetstillfällen i den offentliga sektorn och drabbas när den monteras ner. Kvinnor ska ta mer ansvar för det oavlönade arbetet. De tvingas sluta jobba eller gå ner till deltid för att ta hand om barn, gamla och sjuka när dagis och äldrevård monteras ner. I hushållens pressade ekonomiska situation ökar våldet mot kvinnor.

Att till och med delar av socialdemokratin anser att Sverige bör ansluta sig till pakten är svårt att förstå.  När en blind tro på att Sverige måste tillhöra euron väger tyngre än de grundläggande värderingarna om rättvisa och jämlikhet, så har man verkligen förlorat det politiska perspektivet.

Ett nej till finanspakten är att respektera folkomröstningens resultat 2003.  Ett nej är också nödvändigt för att försvara jämställdheten.

Mikael Gustafsson (V), 
ordförande i Europaparlamentets jämställdhetsutskottet.