Nolltolerans för krånglande EU-länder

Den som brukar köpa en flygbiljett mellan Rom och Stockholm vet att det ibland kan bli billigare bara genom att gå in på flygbolagets italienska hemsida istället för den svenska eller internationella versionen. Olika priser beroende på var man bor eller varifrån man köper tjänster är vardagsmat i flera branscher: flyg, biluthyrning och musiknedladdning.

Den här typen av diskriminering skadar Europas ekonomi, menar EU-kommissionen, som nu ska starta en mildare klappjakt på de länder som har kvar lagar och förordningar som gör det svårare att både sälja och köpa tjänster i EU. Enligt kommissionen skulle ekonomin växa med upp till 2,6 procent av BNP, mer i vissa länder, om den lagstiftning – det så kallade tjänstedirektivet – som EU har antagit verkligen genomfördes fullt ut.

– Dagens situation är inte acceptabel, vi måste bli mycket bättre, sade en uppsatt EU-tjänsteman som arbetar med inre marknaden.

Därför lade kommissionen i dag fram flera förslag för att få fart på medlemsländerna. Man vill till exempel införa en nolltolerans för bristande lagstiftning i vissa nyckelsektorer, som turism, affärstjänster och byggsektorn. Man vill till exempel att en nationell kontaktpunkt i alla länder utvecklas där information om tjänstesektorn ska kunna utnyttjas av företag och myndigheter.

Det finns många exempel på när nationaliteten är avgörande för om man ska få starta ett bolag i ett land eller inte.  I Österrike finns det krav på att man måste ha bostad för att kunna bli sotare, i Cypern samma krav för att öppna en biluthyrning, körskola eller optiker och i Italien för att vara skidlärare i vissa regioner. Även i Sverige finns bostadskrav för biluthyrning, enligt kommissionen.

– Det kan vi inte längre acceptera. De här hindren kommer vi att göra oss av med, sade EU-tjänstemannen.

En annan åtgärd blir att korta ner behandlingstiden i de fall då kommissionen tar länder till EU-domstolen. Vidare vill kommissionen också införa en rapport som varje år nämner och skämmer ut de länder där det finns flest hinder kvar. Den ska sedan användas i den så kallade europeiska terminen och leda till specifika rekommendationer till länderna. Riktlinjerna ska antas av EU:s stats- och regeringschefer på ett EU-toppmöte.