Gustafsson: De första månaderna var hemska

Europaportalen träffar alla svenska Europaparlamentariker för att se vad de har för sig och hur deras vision för EU ser ut. Sist ut i serien är vänsterpartisten Mikael Gustafsson. Han efterträdde Eva-Britt Svensson i september förra året och klev direkt in som ordförande i EU-parlamentets jämställdhetsutskott.

– Det var jätteroligt på ett sätt men också fruktansvärt jobbigt. De tre första månaderna var riktigt hemska. Jag har aldrig jobbat så mycket i mitt liv, säger Mikael Gustafsson när Europaportalen träffar honom på ett fik ett stenkast från EU-parlamentet i Bryssel.

– Först tänkte jag att de skämtade – varför vill de nominera mig till ordförande? Jag fick åka ner och presentera mig, tala med alla delegationer i vänstergruppen. Den resan gjorde i alla fall att de såg att jag inte var helt knäpp. Men egentligen har det inte med mig att göra utan att jag kommer från Vänsterpartiet som har ett gott rykte att driva de här frågorna, säger Mikael Gustafsson.

Han flyttade från Finland till Sverige som fyraåring och familjen slog sig ner i Mariehäll i Stockholmsområdet. Där bodde de länge i ett rivningshus och kämpade med att få mat på bordet varje dag. Hemma talade man aldrig politik, men Mikael Gustafsson slukade böcker – gärna orwelliansk, samhällskritisk science-fiction. Den första politiska förebilden hette Olof Palme. Via SSU och högskolevänstern blev han medlem i Vänsterpartiet 1995 och röstade således nej till både EU och EMU. I dag är han den ende svenske utskottsordföranden i EU-parlamentet.
 

Vad arbetar du med nu i parlamentet?

– Jag har gjort två saker under våren. Det ena är att jag som utskottsordförande jobbar med de frågor vi prioriterar och då är det mäns våld mot kvinnor, likvärdig lönesättning, kvinnors delaktighet i politiken.

– Det andra är att jag varit ansvarig för ett betänkande om jämställdhet i den gröna ekonomin. Få betänkanden som detta är som en grand slam för mig, att få med alla saker jag tycker är viktiga: miljö, jämställdhet och ekonomi.

Målet är att man i EU anlägger ett jämställdhetsperspektiv i alla frågor – något som enligt Mikael Gustafsson ofta glöms bort.  

– Man säger att man ska utveckla grön teknologi och så tänker man inte på hur arbetsmarknaden ser ut för kvinnor och män eller så tänker man inte på att klimatförändringarnas effekter påverkar kvinnor och män olika.

Nivån på jämställdhetsarbetet i utskottet tycker Gustafsson är bra, men i parlamentet som helhet kan det vara svårare även om det har gått framåt. I dag ser han att till exempel rätten till abort och preventivmedel alltid vinner en majoritet när parlamentet tar ställning. Och han tror han kan göra skillnad.

– Om det är något jag kan jag kanske som första man på ordförandeposten tydliggöra att det inte är en ”kvinnofråga” utan en fråga om mänskliga rättigheter och jämställdhet. Det är ju tyvärr så att det kan vara svårare för kvinnor att kommunicera saker när det handlar om jämställdhet än om en man gör samma sak.

Vilken är den viktigaste frågan i Europa just nu?

– Det är naturligtvis att komma ur den finansiella krisen – det tycker nog många andra också. Däremot tror jag inte att jag tycker likadant om hur man ska komma ut ur den.

– I sådana här tider är det viktigt att staten tar ansvar för att stimulera ekonomin och det är den vägen vi måste gå. Men i stället försöker man bara att skära och skära och det är helt fel. Man måste investera i grön ekonomi, teknik, hållbara transporter och satsa på välfärdssektorn.

Framför allt bör Tyskland ta sitt ansvar för att sparka igång ekonomin, menar Mikael Gustafsson men även krisländer som Portugal och Grekland måste kunna satsa istället för att spara.

– Problemet är ju att de här länderna sitter fast i euron. Den kringskär ju all deras valfrihet. Anledningen till att Sverige går något sånär bra är ju inte för att Fredrik Reinfeldt driver en fantastisk politik, det är ju för att Sverige inte har euron.

Vissa menar att Grekland bör lämna euron.

– Det får de ju bestämma själva, men jag tror att det skulle gå bättre för dem om de gjorde det. Det är klart att det skulle vara smärtsamt, men det är det redan i dag. Det är ju totalt förfall i den grekiska ekonomin.

Om du fick bestämma, hur ser EU ut om tio år?

– Då är EU ett utpräglat samarbetsprojekt som baseras på mellanstatliga beslut där beslut som man vill fatta på EU-nivå kommer som en önskan underifrån. Inte ovanifrån där kommissionen med sina förslag försöker trycka på länderna olika saker.

Om man tittar på till exempel demokrati och pressfrihet i EU:s kandidatländer brukar det ju heta att EU har haft en positiv inverkan just för att man har tvingande åtgärder.

– Ja, så kan det vara, absolut. Det finns ju ingenting som inte har något positivt med sig. För mig är politik en vågskål, ständigt. Och så får man lägga tyngderna på varje sida. För allt som är negativt finns det alltid något positivt och tvärtom. Men för mig väger det över på den negativa sidan vad gäller EU.

– Så om 10 år vill jag att fler områden ska flyttas ner till medlemsstatsnivå. Absolut bör man ha ett samarbete, men om vi kallar det för EU eller inte, det vet jag inte. Men det kan vi ju göra, kalla det för europeiska unionen, skrattar Mikael Gustafsson och dricker sista slurken i sitt kaffe innan plikten i parlamentet kallar igen.