Debatt: IMF sågar EU-högerns åtstramningspolitik

När Christian Holm (M) på lösa grunder karakteriserar EU som ”ett fuskbygge” visar det tre saker:

1. Att Holm har missförstått det mesta.

2. Att ett pressat (m) försöker locka väljare genom att underblåsa EU-skeptiska fördomar.

3. Samt – allra värst - att han vill fortsätta den förödande enögda åtstramningspolitik, som idag är det värsta hotet mot Europas återhämtning.

Socialdemokraterna i EU vill inte öka några ”bidrag”. EU:s budget har, i motsats till de nationella, inte välfärd, löner eller andra administrativa utgifter som största post. EU:s budget består till helt dominerande del av investeringar för att bygga en gemensam inre marknad genom infrastruktur och regional utveckling och en världsledande roll inom forskning, innovation, miljö och klimat – precis vad som behövs för att få fart på hållbar tillväxt och jobb. Att skära ner gynnar bara de rikare länderna, inte dem som mest behöver tillväxt.

Politiskt motiverade invektiv som ”slöserivåg”, ”fuskbygge” och ”prestigeprojekt” faller platt inför fakta: EU:s budget motsvarar bara cirka en procent av EU:s samlade BNP, och krymper som andel av EU-ländernas ekonomi. Den har, trots krisen, under lång tid ökat mindre än medlemsstaternas samlade budgetar.

Och det är förvisso inte bara socialdemokraterna i Europaparlamentet som är övertygade om att vi behöver försvara EU:s roll för solidaritet, tillväxt och att utveckla den inre marknaden. Om det är vi eniga med de stora borgerliga grupperna i Europaparlamentet, där svenska moderater är en försvinnande liten avvikande minoritet, som står alltmer isolerade i sin blinda tilltro till åtstramningspolitiken.

Det Holm betecknar som "slöserivåg" (vilket borde falla på sin egen orimlighet eftersom EU:s budget ökar mindre än medlemsstaternas) är inget annat än en balanserad väg framåt.

Vägen mot budgetbalans måste bygga både på utgiftsrestriktivitet och framtidsinriktade investeringar i jobb, hållbar tillväxt och konkurrenskraft. Sverige kan inte ta sig ur jobb- och varselkrisen på egen hand, det krävs också tillväxtpolitik i Europa.  I dag skulle det inte genomföras några offentliga investeringar alls i många länder och regioner i Europa utan EU:s insats. Det råder dessutom ingen tvekan om att en gemensam, koordinerad väg mot krisen är mycket effektivare än enbart nationell politik.

IMF sågade för några veckor sedan den extrema åtstramningsdogm som högerledarna så förbehållslöst hyllat.  IMF-analysen är tydlig: åtstramningarna har inte ökat stabiliteten, utan tvärtom dragit de hårdast drabbade länderna ner i ännu djupare kris. Genom att sänka efterfrågan, minska skatteintäkterna och höja arbetslöshetsutgifterna har den alltför drastiska åtstramningen i själva verket gjort det svårare att få statsfinanserna i balans.

Högermedicinen har varit gravt kontraproduktiv. I och med att nästan 57 procent av den svenska exporten går till EU är det inte konstigt att också Sverige nu påverkas. Det är den felriktade högerpolitiken i Europa som i stor utsträckning ligger bakom den pågående svenska varselvågen och som i det längre perspektivet är det allvarligaste hotet mot de svenska jobben.

Till detta ska läggas alla de frågetecken som nu hopar sig kring om regeringen verkligen lever som den lär på hemmaplan. Den svenska höstbudgeten bygger på glädjeprognoser som en enig expertis nu avfärdar som orimligt positiva. Den vidlyftiga bolagsskattesänkningen – som framför allt leder till skattelättnader på flera miljarder för de svenska storbankerna – är till hälften lånefinansierad och till hälften byggd på högst oklara intäkter. Vad det handlar om är ett farligt risktagande i ett läge när oron sprider sig i den europeiska ekonomin. Moderaterna talar alltså högljutt om ansvar i Europa, men förmår inte ens agera ansvarsfullt på hemmaplan. 

Göran Färm (S)
Vice ordförande och budgettalesman i den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet