Debatt: Bara S-prat om sysselsättningsunion

Socialdemokraternas ledare Stefan Löfven och ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson presenterade nyligen ”ramarna för vår Europapolitiska linje inför vår partikongress” (Dagens Industri den 8/2).

Dessa ramar är en pyttipanna av olika kort- och långsiktiga frågor. Dock, den första, och därmed prioriterade, punkten är att ”EU ska vara en union för full sysselsättning.”

Men det påståendet stämmer inte med socialdemokraternas faktiskt förda politik på sysselsättningsområdet. Den är inte europeisk utan istället i högsta grad nationalistisk. Varje förslag om att t ex flytta beslutskompetens när det gäller jobbpåverkande politik från medlemsländerna till EU-nivån är Socialdemokraterna tydligt och konsekvent emot när frågorna kommer upp i riksdagens utskott och EU-nämnd.

Det finns för en regering grovt sett fyra verktyg i jobbpolitiken att använda sig av:

Penningpolitiken (räntepolitiken): Socialdemokraterna är emot att Sverige går med i ECB och euron och därmed även emot att Sveriges riksbankschef i ECBs styrelse skulle kunna påverka den europeiska centralbankens räntepolitik genom att informera om t ex konjunkturläget i Sverige och övriga Norden.

Finanspolitiken: Tanken – som bland annat f. partiledaren Ingvar Carlsson drev som argument inför EU-medlemskapet på 1990-talet – att man genom EU på europeisk nivå skulle kunna motverka arbetslöshet genom en samordnad expansiv europeisk finanspolitik är dagens Socialdemokrater helt emot.

Tvärtom är Socialdemokraterna i riksdagen ytterst noga att det inte får överlämnas någon beslutskompetens i den ekonomiska politiken från riksdagen till något EU-organ eller till andra medlemsländer. Därtill är Socialdemokraterna noga med att Sverige inte får bindas av rekommendationer, synpunkter eller fakta framförda av andra medlemsländer eller av EU-kommissionen. Socialdemokraterna står i riksdagen konsekvent, och utan att hymla med saken, för en tydligt nationalistisk motiverad och utformad finanspolitik. Unionen ges ingen finanspolitisk roll för full sysselsättning.

Arbetsmarknadspolitiken: Socialdemokraterna bevakar också ytterst noga att ingen annan inom EU – Kommissionen eller andra medlemsländer – ges något som helst inflytande över regerings- och riksdags beslut rörande arbetsmarknaden, svensk lönebildning eller arbetsmarknadsparternas roll. Sådana gemensamma beslut skulle naturligtvis förbättra sysselsättningen.

Ungdoms- och yrkesutbildning: På detta politikområde är EU-samarbetet av icke-bindande karaktär. Medlemsländerna ska lära av varandras goda exempel och utbyta erfarenheter. Socialdemokraterna har dock aldrig krävt någon förändring av denna samarbetsmetod till en fastare typ som eventuellt skulle kunna öka sysselsättningen.

Jag tror säkert att Socialdemokraterna vill ha full sysselsättning både i Sverige och i EU, men Löven och Anderssons påstående, och första punkt i Socialdemokraternas EU-politik, att de vill använda EU-samarbetet för full sysselsättning saknar grund i deras faktiskt förda politik.

Tyvärr.

Carl B Hamilton,
ekonomisk-politisk talesperson (FP)