Budgetrysaren har bara börjat

Under förra veckans EU-förhandlingar i Bryssel gick de budgetrestriktiva länderna segrande ur striden. För första gången krymper unionens långtidsbudget – från 1006 miljarder euro för den föregående sjuårsperioden till 960 miljarder för 2014-2020.

Statsminister Fredrik Reinfeldt beskrev resultatet som ”överraskande bra”. Även hans bundsförvant i förhandlingarna, Storbritanniens David Cameron, framställde utgången som en seger. Till och med en av de mest euroskeptiska i hans konservativa Toryparti, Douglas Carswell, sade att David Cameron förtjänade ”tre hjärtliga hurrarop”.

Men gladast av dem alla var nog polske premiärministern Donald Tusk som sade att det var en av ”de lyckligaste dagarna” hans liv. Polen får i den nya uppgörelsen cirka fyra miljarder euro mer än under den förra budgetperioden.

Mer missnöjd var kommissionen vars ursprungliga budgetförslag på 1033 mlijarder euro beskars med 73 miljarder – motsvarande sju procent.

– Jag är besviken att Europeiska rådet nöjde sig med ett sådant reducerat belopp, sade EU:s budgetkommissionär Janusz Lewandowski.

Även EU-parlamentet är långt ifrån tillfreds med resultatet och budgeten måste få deras godkännande.

I ett gemensamt uttalande skriver ledarna från de fyra största partigrupperna i EU-parlamentet att ”EU-parlamentet kan inte acceptera [fre-]dagens överenskommelse i Europeiska rådet”.

Stats- och regeringscheferna tog dock med två av EU-parlamentets krav i slutsatserna från mötet: mer flexibilitet att flytta pengar mellan olika budgetpost och budgetår, samt att man efter två år ska kunna utvärdera långtidsbudgeten.

Förra gången sjuårsbudgeten förhandlades, 2005, lade parlamentet på fyra miljarder euro på EU-ländernas överenskommelse. Så lätt kommer parlamentet nog inte ge sig den här gången, utan de kommer kräva mer.

För att bättra på sina chanser att EU-parlamentet ska kunna rösta nej till budgeten förespråkade på torsdagskvällen talman Martin Schulz att omröstningen ska vara hemlig för att minska det politiska trycket på enskilda parlamentariker.

Under ledning av det irländska ordförandeskapet kommer förhandlingar att inledas med Europaparlamentet och EU-kommissionen för att en uppgörelse ska kunna nås. I slutändan ligger det på parlamentet att i en omröstning med enkel majoritet senare i vår anta eller förkasta budgeten.

Säger EU-parlamentet nej måste medlemsländernas stats- och regeringschefer åka tillbaka till Bryssel för att omförhandla hela långtidsbudgeten.