Debatt: Svenska EU-politiker vill avskaffa personuppgiftsskyddet

Idag onsdag röstar Europaparlamentets industriutskott om sitt yttrande om den allmänna dataskyddsförordningen. Lagen handlar om hur personuppgifter får samlas in och hanteras av myndigheter och företag. Den har som mål att främja den rätt till privatliv och rätt till sin egen identitet som alla europeiska medborgare har enligt Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter.
 
Förslaget är en uppdatering av den lagstiftning i EU som skrevs i mitten av 1990-talet, och som i Sverige kallas personuppgiftslagen. Fokus ligger på att lagstiftningen som redan finns ska kunna upprätthållas. Det har nämligen visat sig att personuppgiftsskydd genom direktiv har fungerat dåligt för att säkerställa medborgares och privatpersoners rättigheter. Vissa EU-länder har gjort en väldigt svag inhemsk lagstiftning, och undanhållit tillräckliga resurser från sina dataskyddsmyndigheter motsvarigheten till svenska Datainspektionen, vilket gjort att dessa medlemsländer fungerat som rättslösa länder.
 
Det är dock många stora företag som dragit nytta av att det tidigare direktivet inte kunnat upprätthållas på ett effektivt sätt. De är nu väldigt oroliga för att redan existerande lagstiftning ska börja gälla på riktigt i hela EU. Förordningsformen innebär också att det är den lagtext som skrivs just nu, av Europaparlamentet och av ministerrådet, som kommer vara den gällande. Förordningar behöver aldrig skrivas in i medlemsstaternas egna lagar.
 
Därför har framför allt Europaparlamentet utsatts för väldigt intensiv lobbying. Utskottet för den inre marknaden och konsumentskyddsfrågor har redan avslutat sin behandling av förordningen. Det utskottet har gett ett yttrande som till fullo går med på att förordningsformen är önskvärd, men som inte i någon mening tar den andra aspekten av reformen i beaktande. Nämligen att vi, som medborgare och privatpersoner, har en rätt till privatliv och en rätt till våra egna identiteter enligt den konvention som alla medlemsstater förbundit sig att upprätthålla.
 
Parlamentets liberala grupp, där Olle Schmidt (FP) sitter, röstade för en total nedmontering av personuppgiftsskyddet i förordningen. Man ändrar vad det innebär att vara privatperson, vad en personuppgift är, man ändrar vem som är ansvarig för vad och tar bort en hel del ansvar från aktörer som har möjlighet att säkerställa personuppgiftsskydd. Olle Schmidts version av personuppgiftsskyddet verkar vara en form av personuppgiftsanarki där du och jag som medborgare eventuellt i krissituationer ska ges möjligheter att framföra klagomål mot systematiska intrång i vårt privatliv. Hur medborgare ska upptäcka situationer de är missnöjda med lämnar liberalernas och de konservativa inga förslag på. Dokumentationskrav och översikt slopas. Och även om medborgare framför klagomål försvagar konsumentskyddsutskottets yttrande möjligheterna att sanktionera företag som bryter mot personuppgiftsförordningen och kräva förändring.
 
Även svenska socialdemokrater, Anna Hedh och Marita Ulvskog, har gjort väldigt problematiska ändringsyrkanden på förordningen i både konsumentskyddsutskottet och industriutskottet.

Anna Hedh menar att det bästa för alla europeiska medborgare är att företag och myndigheter själva får bedöma när deras egna intressen slår högre än medborgarnas grundläggande rättigheter. Någon möjlighet för medborgare eller till exempel Datainspektionen att granska om så verkligen är fallet har inte lämnats kvar. Frågan är om resten av förordningen alls spelar någon roll om man utsätter privatpersoner för sådant godtycke - sanktionsmöjligheterna har ju redan undantagits, metoder att spåra och ta reda på hur uppgifter samlas in och behandlas har tagits bort. Det blir inte mycket kvar av personuppgiftsskyddet när socialdemokraterna nått framgång i omröstningarna.

Marita Ulvskog tycker inte att statistiska behandlingar av personuppgifter ska täckas av förordningen. De av oss som har någon erfarenhet av databehandling alls, vet att den mesta databehandlingen kan beskrivas som just statistisk. I kombination med de andra generalundantag  som är  introducerade av Anna Hedh och  de  borttagande av övervakningsfunktioner och ansvarsutkrävande som uppbackats av Olle Schmidt är det frågan om vi egentligen har något personuppgiftsskydd alls att se fram emot i framtiden.
 
Det är enkelt att vara kritisk mot kommissionens förslag i detaljerna. Det finns många aspekter av kommissionens ursprungliga förslag som jag och Piratpartiet anser att man kunde behövt titta närmare på. Det betyder dock inte att vi, till skillnad från våra kollegor i Folkpartiet och Socialdemokraterna, finner någon anledning att avskaffa personuppgiftsskyddet som sådant. Våra rättigheter i konventionen finns där av en anledning, och Piratpartiet håller medborgarnas rättigheter väldigt högt. Vi ser det också som lagstiftarnas skyldighet att se till att rättigheterna upprätthålls, i lagtext så väl som i den tekniska infrastruktur vi för in samhället.
 
Industriutskottet lär förmodligen gå en annan väg än  den Piratpartiet  förespråkar under omröstningarna. Trots att många utredningar visar att europeisk industri gynnats av de tydliga kraven i tidigare lagstiftning kommer utskottet förmodligen gå den amerikanska industrin till mötes.

Trots att många utredningar visar att medborgare och konsumenter inte vill ta till sig av nya tjänster och är oroliga för att de tappar kontrollen över sina uppgifter och sin identitet. Det är oerhört tråkigt att Europaparlamentet och mina svenska kollegor i samma slag undergräver medborgarnas förtroende för informationssamhälle och de lagstiftande instanserna. Vi behöver industriellt ledarskap och politiker som inte undviker och är rädda för ansvar.
 
Den avgörande behandlingen av dataskyddsförordningen sker i parlamentets utskott för mänskliga rättigheter under våren, där Anna Hedhs namn dyker upp igen. Medborgare som oroar sig för Hedhs maktutövande bör berätta det för henne snarast. Olle Schmidts partikamrat Cecilia Wikström dyker också upp bland utskottets svenska namn. Frågan bör ställas om hon kommer välja samma linje som Schmidt. Moderaternas Anna Maria Corazza Bildt har också möjlighet att hjälpa eller stjälpa medborgarnas möjligheter att vinna förtroende för informationssamhället.

Men i slutändan är det svårt att se något annat val för väljarna än att också ge uttryck för att feghet och ansvarsundvikande inte är okej, och tillsätta nya representanter  som är beredda att stå upp för den grundläggande rätten till privatliv.
 

Amelia Andersdotter (PP)
Ledamot av Europaparlamentet