Läsartext: Fransk-tysk plan mot arbetslöshet döms ut

Det är skrämmande siffror som EU-kommissionen presenterat. Omkring 25 procent av ungdomarna i unionen som helhet är arbetslösa. Men det skiljer sig kraftigt mellan medlemsländer. I Tyskland och Österrike ligger ungdomsarbetslösheten mellan 7-8 procent och i Grekland och Spanien är det väl över 50 procent. Europa slits isär och riskerar att svika en hel generation unga. Och detta sker samtidigt som vi på längre sikt står inför en demografisk utmaning som innebär att färre unga ska försörja allt fler äldre personer.

Frankrike och Tyskland lanserade under tisdagen en gemensam plan för att bekämpa den rekordhöga ungdomsarbetslösheten. Cirka 50 miljarder kronor ska frigöras från den Europeiska investeringsbanken (EIB) till riktade satsningar på små och medelstora företag, där jobben tros växa fram om investeringsviljan stimuleras. Men satsningen har redan dömts ut av EIB-presidenten Werner Hoyer, som kallt konstaterade: “Let’s be honest, there is no grand plan. The chance that the EIB can solve these problems is greatly exaggerated.” EIB skulle I teorin kunna mobilisera 60-70 miljarder men det skulle kräva förändringar av institutionens mandat och förutsätter banklicens, vilket Tyskland motsätter sig.

I första hand måste ungdomsarbetslösheten bekämpas nationellt, och i denna process bör medlemsländerna lära av varandra. Österrike och Tyskland har lägst arbetslöshet bland unga. De gemensamma nämnarna, som ofta lyfts i debatten, är väl utvecklade yrkesskole- och lärlingssystem. Men länderna utmärks även av ett aktivt ansvarstagande för utbildnings- och lärlingsprogram från företagen sida och utbildningar som bättre matchar arbetsmarknadens behov. Här finns mycket för Sverige att ta del av och utveckla.

På EU-nivå är det välkommet att ungdomsarbetslösheten nu tycks stå överst på den politiska agendan. Om ett år är det val till Europaparlamentet och riksdagen. Min förhoppning är att debatten kring ungdomsarbetslösheten i valrörelsen på ett tydligare sätt kopplas samman med den demografiska utmaningen. Min bild är att det, åtminstone i Sverige, framförallt diskuterats i termer av ett förlängt arbetsliv längre upp i åldrarna. Man vad som inte diskuterats i samma utsträckning är den andra änden; lika viktigt – om inte viktigare – är reformer riktade mot ett tidigare inträde på arbetsmarknaden.