Debatt: Regeringen måste markera mot EU-kommissionen

I årets landsspecifika rekommendationer har EU-kommissionen avstått från att uppmana Sverige att sänka ingångslönerna. Vi vill gärna tolka det som att förra årets skarpa kritik från LO, tillsammans med TCO och Saco, har fått kommissionen att inse att lönebildningen är nationell kompetens. Och att den svenska kollektivavtalsmodellen vilar på att arbetsmarknadens parter självständigt tar ansvar för utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden.

Men i bakgrundsdokumentet framgår det att kommissionstjänstemännen fortsatt har invändningar mot den svenska lönebildningen. I dokumentet för de ett resonemang om varför lägstalönerna bör sänkas. Dessutom framför kommissionen långtgående krav på löneutvecklingen i andra EU-länder. Det finns således anledning att återigen markera mot kommissionens inblandning i nationell lönebildning.

De landsspecifika rekommendationerna presenterades av kommissionen igår. De är en del av den europeiska planeringsterminen för ökad överstatlig styrning av EU-ländernas ekonomier. Euroländer som inte följer råden riskerar att dömas till böter.

Sju länder (Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Slovenien, Tyskland samt vårt grannland Finland) får i år rekommendationer som rör lönebildningen. Rekommendationerna handlar dels om att lönerna ska ligga i fas med produktiviteten, dels om att lönenivåerna ska främja konkurrenskraft och jobbskapande.

I rekommendationerna till Belgien, Finland och Luxemburg påpekar kommissionen att arbetsmarknadens parter bör involveras i reformdiskussionerna och att deras roll i lönebildningen ska respekteras fullt ut. Detta är ett steg framåt sedan tidigare år. Men skrivningarna borde naturligtvis gälla för alla länder. Dessutom är det ett principiellt problem att EU överhuvudtaget lägger sig i lönebildningen. De landsspecifika rekommendationerna kan framstå som teknikaliteter, men de riskerar att sätta demokratiska värden ur spel. Om EU vill ha större inflytande över lönebildningen i medlemsländerna måste detta föregås av fördragsändringar till vilka folkligt stöd måste sökas.

Kommissionen kan inte fortsätta att gömma sig bakom en teknokratisk dimridå. Kring de frågor som avhandlas i rekommendationerna finns det inga opolitiskt ”riktiga” svar. Hur vi i Sverige väljer att organisera arbetsmarknaden, om vi ska konkurrera med låga löner eller kunskap, är i grunden politiska frågor. Ska demokratin fungera måste det vara väljarna som på valdagen avgör inriktningen på politiken. 

Även om Sverige i år inte får några skarpa rekommendationer angående lönerna kan man i bakgrundspapperet läsa att kommissionen anser att ingångslönerna inom vissa sektorer är för höga och hindrar unga människors tillträde på arbetsmarknaden. Dessutom utdelar kommissionen ris till avtalsförhandlingar mellan arbetsmarknadens parter och önskar ökad politisk inblandning. Vi anser att Sveriges regering och riksdag återigen bör markera mot kommissionen. Lönebildningen är och ska förbli vara en nationell kompetens!

Kommissionens rekommendationer får inte heller innebära att löneförhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter, oberoende av i vilket land de äger rum, sätts ur spel. Rekommendationer som riskerar att inskränka grundläggande fackliga rättigheter kan inte accepteras.

Claes-Mikael Jonsson                                                   Johan Danielsson
Jurist LO                                                                          EU-samordnare LO