Debatt: EU:s långtidsbudget – djävulen bor i detaljerna

Vid förra veckans möte i Europaparlamentets budgetutskott redovisade EU-kommissionären Lewandowski kommissionens nedbrytning per program och år av rådets budget­överens­kommelse från februari. Därmed ser vi tydligare hur drastiska rådets förslag till nedskärningar i EUs budget är, och hur tydligt det blir att påståendet att det fortfarande finns utrymme för viktiga prioriteringar inte stämmer.

När vi granskar siffrorna visar det sig att:

1. Forskningsprogrammet Horizon 2020 jämfört med 2013 års nivå skärs ner ända fram till 2017! Så mycket för prioriteringen av forskning för att EU ska bli världsledande - det blev inte ens en tumme.
    
2. Ministerrådet skryter om EU-budgetens nya satsningar mot ungdomsarbetslösheten. Nu ser vi vad det faktiskt innebär; 428 miljoner euro per år för att möta ett problem som är enormt. Trots att Eurofound beräknar att ungdomsarbetslösheten varje år kostar EU-länderna ca 153 miljarder euro består satsningen dessutom knappt av några nya pengar, utan mest omfördelningar. Ingen tror att EU:s budget kan lösa hela problemet, men med denna nivå på "satsningen" kommer EU:s insats knappt ens att vara märkbar.
    
3. Jag har inga problem med nedskärningar i jordbruksbudgeten, men när vi nu ser de konkreta siffrorna kan vi konstatera att profilen har blivit helt upp-och-nervänd. Den offensiva delen av budgeten i den så kallade andra pelaren, det vill säga landsbygdsutveckling, skärs ner mer än direktstöden, i direkt motsättning till både parlamentets och en samlad svensk uppfattning.
    
4. Det spännande och framtidsinriktade program som har presenterats som ett bevis på hela EU:s offensiva inriktning på media, kultur med mera - Creative Europe - får i själva verket ingen ökning alls! Alla de tjusiga ambitionerna från kommissionen blir inte av.
    
5. En av de tydligaste politiska prioriteringarna för EU:s roll i omvärlden har varit att stödja den politiska och ekonomiska utvecklingen i våra grannländer i öst och syd. EU är en av de starkaste krafterna för stödet till den demokratiska utvecklingen i länder som Ukraina, Moldavien, Georgien i vårt östliga grannskap och kanske än mer för de grannländer i syd som nu kämpar sig igenom den arabiska vårens svåra efterbörd. För att inte tala om läget i Mellanöstern och stödet till Palestina och de miljontals palestinska flyktingarna genom FN-organet UNWRA. Av detta blir nu ingen ambitionshöjning, utan nedskärningar jämfört med årets budgetnivå!
    
6. Och kanske allra värst: biståndsprogrammet DCI, som bland annat ska bidra till uppfyllandet av FNs Millennium-mål, utsätts nu för en kraftig nedskärning de kommande åren, och kommer inte att nå dagens nivåer förrän 2018!

Jag är högst medveten om det svåra ekonomiska läget. Men samtidigt måste vi också möjliggöra nödvändiga satsningar för att få fart på jobb och tillväxt i Europa, och med en solidarisk fördelning. Vad vi nu kan konstatera är dock snarare ett steg tillbaka, där de offensiva satsningarna man utlovat uteblir, till och med inom forsknings- och biståndspolitiken!

Är det någon som längre ifrågasätter varför parlamentet inte bara rätt upp och ner godkänner ett sådant förhandlingsresultat?

Göran Färm (S)

Europaparlamentariker