Debatt: Krisländerna har inte rättat mun efter matsäck

De socialdemokratiska ledamöterna i Europaparlamentet skriver på Europaportalen om allt elände som drabbar Europa med “högerns” politik. De glömmer att krisen och de sociala problemen kom med utgifts- och underskottspolitiken, inte med den reformpolitik som de kritiserar och som nu börjar ge resultat.

Det har inte undgått någon att det är och har varit kris i Europa de senaste åren. Självklart får en så djup och omfattande kris allvarliga konsekvenser för många människor. Arbetslösheten ökar när företag går omkull och nya inte kan startas. Ekonomin försvagas inte bara för hela nationer utan naturligtvis också för de många medborgare som är beroende av jobb och stöd från stater som inte har några pengar kvar. Redan den osäkerhet om framtiden som följer av att vardagen kastas om leder till lidande och ångest.

Krisen har naturligtvis många och komplexa orsaker men att inte alla länder drabbas på samma sätt och lika hårt beror på att det förts olika politik i EU:s medlemsstater. Sverige gick in i djupa problem i slutet av 80-talet och början av 90-talet efter 70- och 80-talens snabbt expanderande offentliga utgifter och omfattande regleringsiver.  En lång rad reformer och neddragningar av utgifter, oftast i bred politisk samstämmighet, gjorde att Sverige stod relativt väl rustat när krisen slog till för fem år sedan. Det var också en lycka för Sverige att vi hade en regering som inte greps av panik utan höll fast vid och förstärkte den långsiktiga politik som utgjorde grunden för våra framgångar.

Det som utmärker de länder det gått allra sämst för, är att de inte rättat mun efter matsäck utan spenderat betydligt mer än de lyckats dra in i skatteintäkter. Man har lovat mer än man kunnat finansiera. De har de facto, oavsett partifärg, haft regeringar som fört just den utgiftspolitik som Europas socialister har verkat för inom hela EU.

Under hela krisen har vi varit förvånade över att de svenska socialdemokraterna i Europaparlamentet ständigt krävt mer av den politik som så allvarligt skadat krisländerna. Så fort tillfälle getts har de förespråkat högre offentliga utgifter, större underskott och högre offentlig skuldsättning än vad länderna redan lidit av. Dessutom har de hårt kritiserat den förda politiken med minskade utgifter, besparingar och ”förtorkad åtstramningspolitik” som de hävdade bara skulle göra allting sämre.

Det är därför glädjande att deras artikel redan i första meningen erkänner att de haft fel hela tiden. Och att vår politik haft den eftersträvade effekten: ”Prognoserna pekar nu på att finanskrisen i Europa kan vara över”.

Vi tror att de är lite väl optimistiska, mycket återstår att göra, men visst börjar resultaten synas. Några av ekonomierna i södra Europa uppvisar nu, om än mycket liten men trots allt, tillväxt.  Trots att socialdemokraterna dömt ut politiken i dessa länder. Efter många år i en nedåtgående spiral med allt större statsskulder tycks nu en ljusning skönjas.

De flesta av de problem som de socialdemokratiska ledamöterna beskriver har sin grund i förlorad konkurrenskraft och sönderkörda krisekonomier. Den bästa boten mot de problemen är inte massiva skattehöjningar som slår ut jobben utan en politik som håller i utgifter, stärker hushållen och öppnar för nya jobb och nytt företagande. Det värsta vi kan göra är att nu ropa att krisen är över så vi kan återgå till höjda bidrag och ökade offentliga utgifter.

Gunnar Hökmark (M) Europaparlamentariker

Christofer Fjellner (M) Europaparlamentariker

Anna Maria Corazza Bildt (M) Europaparlamentariker

Anna Ibrisagic (M) Europaparlamentariker