Debatt: Viktigt vägskäl för Ukraina

Den 28-29 november hålls toppmötet i Vilnius där viktiga förutsättningar för Ukrainas framtid kommer att avgöras. På agendan står möjligheten för landet att teckna associeringsavtal med EU, något som skulle förbättra förutsättningarna både för landets ekonomiska och demokratiska utveckling. Ett avtal skulle innebära en enorm skjuts för Ukrainas ekonomiska tillväxt och vara ett första steg på vägen mot ett framtida EU-medlemskap. Vissa tror att avtalet kan få liknande effekter som Polen fick erfara efter att de öppnande sin marknad mot väst, då tillväxten tredubblades. EU-kommissionen har beräknat att Ukrainas bruttonationalprodukt skulle öka med sex procent om man tecknar avtalet i slutet av november.

För ett par veckor sedan besökte jag Kiev för att diskutera förutsättningarna tillsammans med våra Ukrainska samarbetspartier. Alla var överens om att avtalet är nödvändigt för att få landet på rätt köl igen och mindre beroende av sin storebrorsgranne, Ryssland. Närmandet till EU har givetvis väckt stort missnöje hos Ryssland och även ett antal näringslivs- och industriprofiler i Ukraina har visat sin oro för vad det kommande ställningstagandet kommer betyda för de ryska handelsrelationerna.

Det finns anledning att glädjas åt att avtalet ens är aktuellt för diskussion och att initiativet bifallits från den ryssvänliga regeringens sida. President Viktor Janukovitj kommer själv från den rysktalande befolkningen, men paradoxalt nog har en Moskvavänlig regering fått befolkningen mer benägen att närma sig Europeiska unionen. Handel med Ryssland är i många hänseenden problematisk. Korruption och orimliga krav från den större parten i sammanhanget gör att få ärliga aktörer har möjlighet att slå sig fram på marknaden. EU ses som en mer pålitlig partner och som ett sätt för folk att på ett hederligt sätt kunna göra affärer över landsgränserna, utan att behöva bli delaktig i det omfattande fiffel som präglar både det ukrainska och ryska näringslivet.

Det stärkta folkliga stödet för att närma sig EU gör givetvis Janukovitj benägen att påskynda processen eftersom det tros påverka hans chanser till omval i presidentvalet 2015 och hans partis förtroende i övrigt på nationell nivå. Han befinner sig dock i något av ett moment 22. Flera krav från EU kvarstår för att avtalet ska kunna undertecknas. En av de viktigaste knäckfrågorna gäller givetvis situationen för fängslade Julia Tymosjenko, Janukovitj främsta ärkerival. Om han är rädd för följderna av ett misslyckat försök till EU-avtal, är han dock minst lika oroad över vilka chanser Tymosjenko har att vinna över honom i ett val nästa år.

Julia Tymosjenko fängslades under farsartade former i en rättsprocess som var under all kritik. Även om det är tveksamt om någon vågar påstå att Tymosjenko i alla avseenden har rent mjöl i påsen, var åtalet om maktmissbruk uppenbart politiskt motiverat. Sammantaget är de senaste årens händelser ett sorgligt exempel på hur Ukrainas demokratiprocess inte bara avstannat, utan snarare gått in i recession.

Därför är kommande dagar inför toppmötet i Vilnius minst sagt ödesmättade. Ukraina har en chans att vända sig mot väst, mot ekonomisk utveckling och mot en friare demokrati. Min förhoppning är att Janukovitj väljer att känna större ansvar gentemot folkets påtryckningar, än vad han i nuläget räds den demokratiska processens eventuella följder och att man väljer släppa sin politiska rival fri från fångenskap. Ukraina är i stort behov av både ekonomiska och demokratiska framsteg. Min förhoppning är att man väljer vägen som kommer leda dit.

Sara Skyttedal

Förbundsordförande, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet