Debatt: Jag har inte lurat väljarna

Jag är mycket glad över Karin Svanborg-Sjövalls artikel på Europaportalen 14 april, eftersom den ger mig möjlighet att besvara det totalt grundlösa resonemang hon också driver i den Timbro-rapport "Vågmästarna – vem gör skillnad i Europaparlamentet" som hon är författare till.

Svanborg-Sjövall hävdar i debattartikeln att jag har använt en ”kohandelsstrategi” där jag enligt henne på något sätt ska ha låtit den gröna partigruppens ståndpunkt trumfa Miljöpartiets politik (i de fall de skiljer sig åt) för att driva igenom en förändring av fiskepolitiken, och att jag därmed skulle lurat på miljöpartistiska väljare en mer federalistisk politik. Detta stämmer överhuvudtaget inte. Varifrån teorin kommer har jag absolut ingen aning om, och jag vill understryka att Svanborg-Sjövall aldrig kontaktat mig i frågan och heller inte har gjort sin research speciellt bra.

Så här ligger det nämligen till:

* Jag röstar absolut inte alltid lojalt med gröna gruppen, särskilt inte när det gäller de frågor som kan leda till mer federalism. Däremot har jag enligt granskningsajten Votewatch en hundraprocentig lojalitet med mitt nationella parti – alltså Miljöpartiet

* Miljöpartiets och gröna gruppens inriktning i fiskepolitiken överensstämmer mycket väl. Det är alltså inte "kohandel" som gör att gröna gruppen röstar som jag föreslår – vi tycker faktiskt likadant! Liksom för övrigt närmare 80 procent av parlamentet också gjorde vid slutomröstningen av fiskerireformen.

* Svanborg-Sjövall konstaterar själv i sin rapport att jag avviker från den gröna partigruppens linje i över tolv procent av omröstningarna. Om hon hade granskat vilka ärenden dessa tolv procent rör sig om skulle hon se att avvikelsen beror på att jag är trogen Miljöpartiets politik. Inför varje omröstning i parlamentet har jag och Carl Schlyter möte med våra medarbetare och går igenom alla ärenden för att se i vilka fall MP ska rösta annorlunda än gröna gruppen. Jag och Carl Schlyter är mycket noga med att alltid följa Miljöpartiets ståndpunkt när denna skiljer sig från Gröna gruppens.

Avslutningsvis vänder jag mig också starkt mot den beskrivningen av mig som ”experten” till skillnad från ”politikern”. Jag har ett mycket väldokumenterat miljöengagemang som sträcker sig långt bak i tiden, och jag aldrig behövt kompromissa med mina övertygelser för att gå med i Miljöpartiet, tvärtom.  Därför är jämförelsen mellan mig och Piratpartiet helt missvisande, och smått förolämpande.

Jag har – till skillnad från Piratpartiet – aldrig kohandlat med min egen inre övertygelse för att få en plattform i parlamentet. Min politiska hemvist är miljöpartistisk, det finns ingen som helst tvekan om det; Piratpartiet förhandlade med flera olika grupper innan man gick in i den Gröna gruppen, och man har helt enkelt inga åsikter i vare sig klimat-, fiske- eller kemikaliepolitik. Det har jag.

Svanborg-Sjövall får gärna peka ut de omröstningar hon syftar på där hon menar att jag skulle ha röstat för ett mer federalt Europa, om hon nu kan hitta dem.

Isabella Lövin (MP)