Läsartext: Utvidgningen av EU måste fortsätta

Jag var tre år gammal när vi flydde från krigets Bosnien-Hercegovina 1993. Vi lyckades fly hemstaden Modrica bara några veckor innan Ratko Mladics kom med sina bosnienserbiska styrkor för att rensa ut allt ”oönskat folk”, med andra ord icke-serber. Först flydde vi till Zagreb, Kroatiens huvudstad, där en hel del bosniska flyktingar fått hjälp och boende i flyktingläger.

Efter en månad bestämde vi oss att fly vidare till ett annat land. Första valet var Tyskland. Men efter starka rekommendationer valde vi Sverige istället. ”Sverige är möjligheternas land och barnen kommer få det mycket bättre där”, fick mina föräldrar höra.

Efter en extremt svår väg genom Östeuropa, som precis hade blivit av med kommunismens förtryck och fortfarande låg kraftigt bakom Västeuropas ekonomiska och infrastrukturella standard, var vi äntligen framme i Ystad, Sverige. Vi placerades i flyktingförläggning i Uddevalla, där vi väntade på vårt uppehållstillstånd. Fantastiska landet Sverige vägrade skicka tillbaks bosniska flyktingar till det blodiga kriget 1992-1995. Sverige räddade på så sätt uppemot 120 000 människor från etnisk rensning och folkmord.

Endast ett parti protesterade då i svenska riksdagen – Ny Demokrati. Idag heter deras motsvarighet Sverigedemokraterna.

Sverige har haft en fantastisk och generös flyktingpolitik som räddat liv och det ska vi vara riktigt stolta över. Vi ska fortsätta ha en liberal flyktingpolitik och den ska bli ännu mer generös. Ingen ska någonsin behöva utvisas till etnisk rensning, folkmord, tortyr, koncentrationsläger ochsystematiska våldtäkter.

Den måste dessutom tas till en högre nivå – en europeisk nivå. Under Bosnienkriget tog Europa gemensamt in hundratusentals bosniska flyktingar. Ansvaret delades. Tyskland, Österrike,Danmark, Sverige, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Italien med flera. Ja, listankan göras mycket lång. Den visar ett öppet och generöst Europa som endast klarar av de största globala utmaningarna när man väljer samarbete framför protektionism, solidaritet framför egoism och brobyggande framför stängda dörrar.

Jag får oftast frågan ”behövs fredsprojektet EU?”. Mitt svar är alltid ett tveklöst ja. Det europeiska samarbetet har skapat en långvarig fred och stabilitet i de länder som valt att delta. Och nu vill fler med. De som står på tur är länderna på Västra Balkan. Dessa som upplevt krig,koncentrationsläger, etnisk rensning och folkmord alldeles nyligen. Med andra ord, allt det övriga Europa lämnat bakom sig 1945.

Länderna på Västra Balkan ser nu sin chans till en långvarig fred och stabilitet i fredsprojektet EU. De utvidgningströtta röster som sprider myter får inte vinna. Därför är det viktigt att du går ut den 25 maj och röstar för ett fortsatt starkt europeiskt samarbete, med fortsatt utvidgning.

Det är det minsta vi kan göra för Srebrenicas mödrar som förlorat sina män, söner och bröder i folkmordet 1995. Det är det minsta jag kan göra för att inga fler koncentrationsläger, massgravar och massvåldtäkter ska bli vardagsmat någonstans i Modrica, på Balkan eller övriga Europa igen. Det är att inte låta fredsprojektet stanna vid Wiens portar.