Debatt: Ignorera inte behovet av reglerad europeisk arbetsmarknad

Kenneth Kastman Krantz, generalsekreteraren för den näringslivsfinansierade organisationen Sverige i Europa, sjunger den fria rörlighetens lovsång (Europaportalen 12 maj 2014). Han anser tydligen att det inte finns några problem på dagens gemensamma marknad och visar därmed en anmärkningsvärd brist på verklighetsförankring. Jag har de senaste månaderna rest runt i hela Sverige för att träffa medlemmar i LO-förbunden. På varje arbetsplats jag besökt har jag hört berättelser om arbetstagare som utnyttjas av samvetslösa arbetsgivare. Det är verkligheten!

Jag är för den fria rörligheten för människor, men vill inskränka oseriösa företags möjlighet att dumpa löner och arbetsvillkor. Fri rörlighet kräver reglerade arbetsmarknader annars blir den inte socialt acceptabel.

De som okritiskt hyllar den fria rörligheten blandar medvetet bort korten genom att prata om EU-medborgarnas rätt att fritt söka arbete i andra EU-länder, inte om tjänsteföretagens möjlighet att konkurrera med löner och arbetsvillkor.

Efter EU-domstolens dom i Lavalmålet 2007 och den svenska borgerliga regeringens lex Laval diskrimineras arbetstagare på svensk och europeisk arbetsmarknad.

När arbetstagare flyttar till ett annat EU-land för att jobba gäller likabehandling. Men när de av sin arbetsgivare i hemlandet skickas till ett annat EU-land för att utföra ett tillfälligt jobb, gäller inte samma villkor och löner som för inhemska arbetstagare.

Katsman Krantz ignorerar behovet av att arbetsmarknaden måste vara reglerad för att sund konkurrens ska kunna råda. Det är en farlig inställning, som riskerar att hota den fria rörlighet som Svenskt Näringsliv och Moderaterna säger sig värna. Människor spelas ut mot varandra på ett sätt som gör att acceptansen för den fria rörligheten inom Europa riskerar att gå förlorad.

LO har i ett antal rapporter visat att var femte arbetstagare inom den svenska byggbranschen är utstationerad av ett utländskt företag. Många av dessa arbetstagare är anställda av företag med löner och arbetsvillkor som är sämre än i svenska kollektivavtal. Företagen fuskar med intyg, anställningskontrakt och inbetalningar av löner, skatter och sociala avgifter.

I bransch efter bransch konkurreras seriösa företag ut för att de följer svenska kollektivavtal. Fusket gör att den svenska staten förlorar viktiga skatteintäkter. Priser, löner och arbetsvillkor pressas nedåt.

Ett EU som sätter marknaden före människan och diskriminerar arbetstagare och företag beroende på nationalitet är inte acceptabelt. Det sociala och politiska priset är för högt.

Vi politiker måste hitta politiska lösningar på problemen så att ilska från utkonkurrerade arbetstagare och företag inte riktas mot den oskyldige arbetstagaren.

En rad insatser bör göras på EU-nivå:

Ett socialt protokoll bör införas i EU:s fördrag som ger företräde åt grundläggande fackliga fri- och rättigheter framför ekonomiska friheter på den inre marknaden. Det handlar inte - som borgerliga debattörer gör gällande - om att flytta makt till EU-nivån utan om att säkerställa att svenska löner och avtal ska gälla för alla på svensk arbetsmarknad.

All EU-lagstiftning bör garantera fackliga fri- och rättigheter, kollektivavtal och likabehandling av arbetstagare.

En europeisk yrkesinspektion bör inrättas för närmare samarbete mellan nationella myndigheter och ha ansvar för ett register över de företag som bryter mot regler och kollektivavtal. Oseriösa företag bör sanktioneras och uteslutas från offentlig upphandling.

Liberala debattörer som inbillar sig att det inte existerar någon lönekonkurrens rekommenderas ett besök till valfri svensk hamn. Ta en promenad och bevittna alla långtradare som står där. Människor som lagar sin mat på spritkök i hamnen, som inte har tillgång till dusch eller toaletter. I veckor kan de stå där utan lön i väntan på en körning. Så ser det ut i Sverige idag. Det kan man inte blunda för.

Johan Danielsson (S)
Kandidat till Europaparlamentet plats 10