Gästkrönika: Vi behöver skärpa vår arbetsmoral i Europa

Jag vill att mina barn skall ha goda förutsättningar i sina liv: Frihet, fred och ekonomisk framgång. Jag vill ge dem trygghet och en bra framtid. För mig är huvudfrågorna i Europavalsdebatten därför relaterade till detta.

Europa konkurrerar mot två mäktiga ekonomiska block; USA och Kina, och är dessutom granne med ett aggressivt Ryssland. Här ter sig frihandelsförhandlingarna (TTIP) mellan EU och USA vara ett lackmusstest på Europas framtid, för att kunna hävda sig som en ekonomisk stormakt som bevakar dess invånarnes intressen.

En lyckad överenskommelse beräknas öka unionens BNP med cirka två procent årligen. Omsatt i arbetstillfällen spelar TTIP så stor roll att den borde vara en huvudfråga i valdebatten.

År 2000 samlades EUs länder kring Lissabonstrategin, som skulle se till att Europas konkurrenskraft kom ikapp USAs inom tio är.  Jag var själv med och pressade på för nödvändiga regelförenklingar och effektiviseringar, men år 2010 var vi än mer hopplöst efter i konkurrensförmåga. Trots satsningen, som ju bestod av av ord och inte handling, tappade vi konkurrenskraft – och därmed relevans – mot alla andra ekonomier. Väl framme vid 2010 höll alla tyst om fiaskot. Nu återhämtar sig USA, Kina forsätter sin spurt, och Europa är kvar i kölvattnet efter de stora.

För mig är EU ett fredsprojekt men vägen dit går genom gemensam ekonomisk utveckling. Min vision är ett fritt Europa som samlar nationalstater med olika förutsättningar i strävan efter ekonomisk och kulturell framgång, så att vi kan finansiera vår trygghet och våra behov. Syftet med ekonomisk framgång är solidaritet i ordets finaste bemärkelse. Frihandel är att ömsesidigt ge tillgång till varandras marknader, och därmed ge även andra chans till framgång i fri konkurrens.

Jag menar att ett frihandelsavtal med USA skulle ge oss ekonomisk tillväxt och en allierad som delar vår strävan efter frihet, fred och demokrati. Trots olikheter, är våra två samhällen byggda på samma ideologiska fundament; folkstyre, likhet inför lagen, samt rätten till privat ägande och förvaltarskap. Våra institutioner har likartad struktur, med minimal korruption, samt en fri press som granskar och kritiserar de styrande. Ett handelsavtal skulle därför inte bara vara i vårt ekonomiska intresse, utan även gynna vår demokrati och kulturella utveckling.

Europa är som ett fotbollslag som tränar ensamt. Med TTIP skulle vi få träna våra färdigheter med en värdig motpart. Vi skulle få närmare tillgång till varandras marknad av varor och tjänster, och vi skulle i en konkurrensutsatt miljö sporras till större effektivitet och konkurrenskraft. Oj, tycker nog många, det låter jobbigt!

Utan tvekan skulle vi behöva skärpa vår samlade europeiska arbetsmoral, för internationell konkurrens finns vare sig vi vill medge den eller inte. Om vi inte accepterar detta faktum kommer våra barn och barnbarn få betala räkningen för vår slapphet och brist på förståelse om hur världen och dess ständiga omfördelning av resurser fungerar.

Under nästa mandatperiod kommer Europaparlamentet och ministerrådet ta ställning till TTIP. Skall vi göra kakan större, eller räcker den som vi delar på inom EU?

Vi är möjligtvis både mätta och trötta nu, men förr eller senare blir vi hungriga igen. Kan vi då sätta oss vid ett dukat bord, eller kommer vi upptäcka att matförrådet inte riktigt räcker till för oss alla?

Hursomhelst glöm inte att rösta på söndag.