Debatt: Fyra förlorade EU-år väntar Sverige

Den svenska regeringen kommer att ha svåra år för sig framöver i EU-arbetet. Dels är det alltid en svagare position för en regering som inte har stark uppbackning från parlamentet på hemmaplan. Den svenska regeringen som åtnjuter stöd av knappt 38 procent är uppenbart svag. Det har vi också kunnat se redan vid de första sammanträdena med den nya EU-nämnden där det ömsom uppstått tumult och ömsom lett till att regeringen fått backning från EU-nämnden.

När regeringen får backning visar det på att den inte klarat av sin uppgift att förankra sin position. Det finns all möjlighet, särskilt för den som utger sig för att vara duktig på att förhandla, att kunna nå samförstånd över partigränserna.

Under den förra mandatperioden befann sig Alliansregeringen i minoritet men lyckades genom att vara förberedd och bereda grunden för sina positioner med att vara en fortsatt stark kraft. Så här långt har den nya regeringen bara skapat oreda vilket lett till ytterligare försvagad position.

Samtliga ambassader följer med intresse vad som sker i EU-nämnden för att kunna skapa en klar bild av förhandlingsupplägg inför rådet. Det vore oerhört intressant att se de andra ländernas uppteckningar från samrådet med statsministern som i det närmaste kan beskrivas som kaosartat.

Från att den förra regeringen gjort klart att EU-arbete är av högsta prioritet och att man vill vara en del av EU-arbetets kärna har nu det svenska inflytandet minskat genom att den svaga regeringen och genom det första debacle de fått genomleva.

En svensk position kan inte heller undergrävas innan av den egna parten genom att säga att man är beredd att acceptera kommissionens förslag men att de egentligen vill ha högre klimatmål som det handlade om i detta fall. Det säger sig självt att om man redan har visat sin vilja att lägga sig platt kommer man inte framstå som trovärdig när man försöker höja kraven.

I frågan om klimatet har det också kommit att skaka om den likeminded grupp som den svenska regeringen tidigare arbetat i. Där har vi tillsammans med likasinnade kunna stärka vår position till gagn för kommande förhandlingar. Eftersom regeringen i form av både miljöminister Åsa Romson och statsminister Stefan Löfven gjort klart att man är beredd att gå bort från de egna kraven och gå i polsk riktning har också den gruppen som tidigare byggde upp oss kommit att försvagas.

Regeringen sände redan första dagen ut tydliga signaler om att EU-arbetet ska nedprioriteras genom att avskaffa EU-ministern och att sätta en av regeringspartiernas största EU-kritiker som ordförande i EU-nämnden. Sådant noteras så klart nogsamt av övriga medlemsländer.

På samma sätt noteras också att en majoritet av regeringspartiernas Europaparlamentariker röstade emot kommissionen. Det ger en tydlig signal om att Sveriges nya regering ger sig in i EU-arbetet med en enorm kritik mot den nya kommissionen vilken regeringen ska förhandla med. Det säger tydligt att Sveriges regering inte vill vara en konstruktiv kraft utan en opponerande.

Allt detta sammantaget redan så kort in på mandatperioden gör att Sverige får fyra förlorade år i EU-arbetet. Nedprioritering av EU-frågorna, oklart på gränsen till löjeväckande hantering i EU-nämnden och en aggressiv markering mot kommissionen gör att Sverige på bara några veckor gått från att vara en stark kraft för svenska intressen i EU till att vara en svag kraft med oerhört oklart EU-agenda.

När svenska förslag framförs kommer det att mottas med skepsis och möjligheten till inflytande har strypts. För svensk del är det oerhört beklagligt.  

Fredrick Federley (C)
Europaparlamentariker