Debatt: EU måste stötta demokratin i Tunisien

Hoppet som tändes i Nordafrika och mellanöstern under den arabiska våren, har omvandlats till osäkerhet och oro. Det syriska inbördeskriget rasar obehindrat och göder extrema våldsgrupper som ISIL. Libyen har efter Khaddafis envälde slitits sönder av våld. Egypten lyckas aldrig riktigt ta sig ur diktaturen. De länder som har fred – som emiraten på arabiska halvön – präglas av ett djupt religiöst förtryck. Men några ljuspunkter finns. En av dem är Tunisien.

Vi minns den unge tunisiern, Mohamed Bouazizi, som försökte tjäna sitt och familjens levebröd genom att från en grönsakskärra sälja sina varor. Myndigheterna förbjöd honom att sälja sina grönsaker. Framtiden uppfattade han som obefintlig och så tände han eld på sig själv. Uppmärksamheten riktades mot alla arbetslösa, svikna och desillusionerade ungdomar i norra Afrika. De sociala medierna blev till väckarklockor, och vreden riktades mot fasansfull maktfullkomlighet och korruption. Den arabiska våren började gry.

En månad senare tvingades landets mångårige president Ben Ali att avgå. Massdemonstrationerna spred sig vidare till andra arabländer. Sedan dess har förloppet varierat stort i de olika berörda länderna och man talar om att den arabiska våren övergått i vinter. Dock inte i Tunisien.

Det har nu gått nästan exakt fyra år sedan Bouazizis död. Demokratiseringsarbetet har påbörjats i Tunisien. Parlaments- och presidentvalen som pågått under hösten har beskrivits som avgörande för arabiska vårens vagga. De har kunnat hållas under ordnade former och utan någon mer grundläggande kritik från internationella valobservatörer.

Den andra omgången av presidentvalet äger rum på söndag den 21 december och det finns goda förhoppningar om att även den förlöper utan några större incidenter. När rösterna väl är räknade och valresultatet gjorts officiellt kan landet lägga en övergångsfas bakom sig och sikta framåt.

Men demokratin i Tunisien är alltjämt en ömtålig planta. Det är nu vi måste finnas med i det fortsatta demokratiska byggarbetet. Det är nu vi måste vara konkret närvarande. EU har varit en viktig aktör och måste fortsätta spela en aktiv roll som politisk och ekonomisk partner till Tunisien.

Det nya tunisiska parlamentet behöver stöd utifrån för att utveckla sin roll som lagstiftare och budgetgranskare. Det civila samhället behöver stödjas och stärkas. EU bör också stödja reformer som syftar till att bland annat öka insyn i statliga institutioner och myndigheter och till att stärka rättsväsendet och dess självständighet. Handel, migration och kampen mot terrorism är frågor av gemensamt intresse och bör prioriteras i samarbetet.

Regeringen stängde i september 2001 Sveriges ambassad i Tunisien. Idag har Sverige ett konsulat i Tunis och en Stockholmsbaserad ambassadör. Tunisien och Sverige har haft goda relationer och Sverige skulle ha kunnat göra en bättre insats om ambassaden varit kvar. Det handlar om att medverka i demokratibygge, men det gäller förstås också att skapa förutsättningar för svenskt näringsliv att finnas på plats för att stärka Tunisiens ekonomi och medverka till att arbetstillfällen skapas.

För att bättre kunna följa och stödja utvecklingen i Tunisien bör Sverige därför ompröva sitt ställningstagande och åter öppna en ambassad i Tunis.

Sofia Damm (KD), utrikespolitisk talesperson
Jesper Haglund (KD), valobservatör under de tunisiska valen