Omfattande misstro mot investeringsskydd

I mars i fjol utlyste EU-kommissionen ett samråd med privatpersoner och organisationer om det omdiskuterade investeringsskyddet ISDS i frihandelsavtalet mellan EU och USA som håller på att förhandlas fram. ISDS beskriver hur företag och stater ska göra upp om ett företag anser att dess investeringar missgynnats av beslut som tas i landet.

De närmare 150 000 svar som kom in gör samrådet till det största i EU:s historia enligt handelskommissionär Cecilia Malmström (FP) som på tisdagen presenterade resultatet. 

– På det stora hela visar svaren en stor skepticism inför ISDS. Det är tydligt, sade Cecilia Malmström som underströk att det handlade om en rådfrågning och ”inte en folkomröstning”.

Det stora flertalet av svaren, 97 procent, kom från fördefinierade negativa svar på internet som alstrats av en handfull organisationer som är kritiska mot ISDS-klausulen. 

Svaren var koncentrerade till ett fåtal EU-länder. Storbritannien, Österrike och Tyskland stod tillsammans för fyra femtedelar av alla inkomna svar. Från Sverige kom 125 svar, motsvarande 0,08 procent av de sammanlagt 150 000. 

Drygt 3 000 av svaren från privatpersoner och 450 från olika organisationer som fackföreningar, advokatsamfund och näringslivsorganisationer, var individuella.

Kommissionen har utifrån alla svar identifierat fyra områden i ISDS som man bör titta närmare på och försöka förbättra.

Enligt Cecilia Malmström är det i dagsläget för tidigt att säga huruvida ISDS-klausulen kommer att tas med i frihandelsavtalet med USA. Medlemsländernas regeringar har enhälligt gett kommissionen uppdraget att ha med ISDS i avtalet och USA är stark förespråkare av klausulen.

Kommissionen kommer nu att anordna en rad möten och seminarier med olika organisationer, EU-parlamentet och medlemsländerna. Med grundval av detta kommer Cecilia Malmström någon gång under våren att presentera riktlinjer för huruvida ISDS bör ingå i TTIP och i så fall hur den ska utformas. Ett slutligt beslut om klausulens vara eller icke vara tas först när hela avtalet förhandlats klart. EU-parlamentet och troligtvis medlemsländernas regeringar måste därefter ge avtalet grönt ljus.