Sverige försöker styra upp EU:s arbetsmarknad

I dag och i morgon fredag har arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) bjudit in ministerkollegor från åtta EU-länder för att informellt sondera terrängen inför EU-kommissionens kommande förslag kring utstationeringsdirektivet och löntagares ökade rörlighet inom EU. Stockholmsmötet är ett resultat av intensiva försök att påverka den europeiska arbetsmarknadspolitiken.

– Sveriges regering vill driva på hårt för att vi ska få mer rättvisa villkor på arbetsmarknaden och för en starkare social dimension i EU. Svenska löntagare ska känna sig trygga att de inte blir utkonkurrerade med lönedumpning, säger Ylva Johansson till Europaportalen.  

I potten ligger bland annat förändringar av det politiskt känsliga utstationeringsdirektivet som snart dominerat den europeiska arbetsmarknadsdebatten i ett decennium. Ett ämne som inte lämnar någon arbetsmarknadsminister oberörd.

– Det är viktigt att vara med och påverka vad det här ska innehålla, förklarar Ylva Johansson och berättar att för svensk del vill regeringen pusha för att alla utländska företag på samma sätt som utländska bemanningsföretag ska omfattas av kravet att följa svenska villkor i Sverige.

Det hela började med EU-domstolens dom 2007 efter en arbetsmarknadskonflikt kring ett skolbygge i Vaxholms kommun norr om Stockholm, den så kallade Lavalkonflikten. Domstolen dömde mot fackets uppfattning och för arbetsgivarsidan och därefter följde en serie EU-domar i samma riktning. Svenska kollektivavtal behövde inte följas om det rörde sig om tillfällig utstationering av arbetskraft från andra EU-länder, det räckte med minimiregler.  Lavalkonflikten blev raskt europeisk politik.

En månad före EU-valet 2014 klubbade Europaparlamentet igenom förändringar i utstationeringsdirektivet som skärpte övervakningen av direktivet och gjorde det lättare för medlemsländerna att komma åt oseriösa företag.

Den nya kommmisionsordföranden, kristdemokraten Jean-Claude Juncker, ansåg till skillnad från sin föregångare att det fanns mer att göra och föreslog därför inför sitt tillträde 2014 en förnyad översyn av direktivet till i år.

– Jag är en entusiastisk anhängare av social marknadsekonomi, sade Juncker vid tillträdet dock utan att precisera sig ytterligare.

Inför att EU-kommissionen senare i höst ska presentera ett reformpaket skickade Sverige och sex andra EU-länder i unionens ekonomiskt mer välmående del i juni ett brev till ansvarig EU-kommissionär Marianne Thyssen, belgare och kristdemokrat, där de argumenterade för sin linje: lika lön för lika arbetet enligt de regler som gäller där arbetet utförs.

Detta följdes av ett motbrev i augusti där nio länder från den fattigare delen av EU ville att utstationeringsdirektivet skulle lämnas orört inte minst med tanke på att det precis behandlats. Men där fanns också en oro för att en ny översyn riskerar att undergräva grundläggande principer i EU som friheten att tillhandahålla tjänster.

“... alla hänvisningar till lika lön för lika arbete på samma plats [är] missriktad och oförenligt med en verklig inre marknad ...”, skriver de nio och avslutar: “...det bör inte finnas några hinder för tjänsteföretagen att dra nytta av en konkurrensfördel till följd av skillnaderna mellan de nationella löner…”.

Trots att länderna står mycket långt från varandra i synen på utstationeringsdirektivet och i uppfattningen om den inre marknadens villkor ser Ylva Johansson ändå möjligheter.

– Det jag vill uppnå med mötet i Stockholm är att försöka luckra upp så att det inte blir två block som blockerar varandra i arbetet att få bättre villkor, säger Ylva Johansson.

Men alla är inte lika imponerade av regeringens ambitioner. Svenskt Näringsliv som organiserar privata arbetsgivare menar att regeringen är fel ute när den vill ha en omförhandling av utstationeringsdirektivet.

– Det är naturligtvis inte lönedumping att betala utländsk arbetskraft svenska minimilöner. En omförhandling riskerar att den fria rörligheten blir mer begränsad, säger Lars Gellner, jurist på Svenskt Näringsliv.

Han menar att den fria rörligheten över gränserna till stor del drivs av de ekonomiska skillnaderna mellan EU-länderna. Lars Gellner beklagar att enskilda svenska företag kan bli utkonkurrerade lönemässigt men att “det ska vägas mot en annan mycket större fördel”.

– En utstationering ger svenska företag en möjlighet att få kompetens när det behövs och ett arbetskraftstillskott när det behövs, säger Lars Gellner.