Debatt: Katalanerna måste få avgöra sitt eget öde

Den 27 september gick katalanerna till valurnorna i ett regionval som de facto kommit att handla om en ersättning för den folkomröstning de inte tilläts hålla förra året. Den spanska konservativa regeringen PP hävdade då att en folkomröstning strider mot den spanska konstitutionen och den förbjöds därför av författningsdomstolen. Det ledde till att separatisterna kallade till en symbolisk folkomröstning där 2,25 miljoner av 5,4 miljoner röstberättigade deltog, men ja-sidan fick en stor majoritet. 

Att katalanerna uppfattade regionalvalet som en folkomröstning visar det enligt katalanska mått väldigt höga valdeltagandet på ca 77 procent. Resultatet kan tolkas på flera olika sätt, men den viktigaste slutsatsen är att siffrorna tydligt visar att bara 25 procent av katalanerna inte vill ha en förändring av nuläget.

Valresultatet visar ett stort stöd för de partier som vill bryta sig loss från Spanien. De stora separatistpartierna, det katalanska högerliberala partiet CDC och det radikala vänsterpartiet ERC, gick till val på den gemensamma listan Junts pel si (tillsammans för ja). Tillsammans med vänsterradikala CUP som också är för självständighet fick de 47,7 procent av rösterna och en majoritet av platserna i det katalanska parlamentet. Därutöver finns det partier som vill se en förändring av relationen till Spanien. Socialistiska PSC vill se en federal reform men är emot en folkomröstning. Det katalanska miljö- och vänsterpartiet ICV gick till val med det spanska vänsterpartiet Podemos. De har inte tagit ställning i frågan om självständighet, utan förespråkar att en bindande folkomröstning ska tillåtas.

Tillsammans får självständighetspartierna och de partier som är för förändring nästan 75 procent av rösterna. De partier som är uttalat emot självständighet, konservativa PP, som går starkt bakåt, och det högerliberala Ciutadans, samlade cirka 25 procent av rösterna. Kristdemokraterna UDC försvinner helt

Att opinionen för självständighet vuxit i Katalonien har flera orsaker. En mycket stor del måste skyllas på den spanska regeringens oresonliga inställning och dess totala vägran att föra en dialog med Katalonien. Istället har hot om militär, indragna pensioner och att fängsla den katalanska regeringschefen haglat tätt. Katalanerna skulle "spanjoriseras", har det hett, och identitet, språk, kultur, flagga med mera har ifrågasatts.

En vändpunkt kom när den stadga som reglerar statens (Spaniens) relation till den katalanska autonoma regionen ogiltigförklarades. Stadgan hade godkänts av både det katalanska och spanska parlamentet, samt i en tidigare folkomröstning. Den ogiltigförklarades år 2010 av den spanska författningsdomstolen på begäran av det nuvarande konservativa regeringspartiet PP. Efter den här åtgärden har de årligen återkommande demonstrationerna den11 september börjat samla miljoner människor i Katalonien.

Allt detta får nu absurda konsekvenser då den katalanska premiärministern, Artur Mas, och två andra, två dagar efter valet i söndags, blivit åtalade för att ha anordnat den demokratiska och informella folkomröstningen om katalansk självständighet förra året. Premiärministern kallas att vittna inför domstol den 15 oktober, samma dag som den katalanska f.d. presidenten Lluis Companys avrättades av Francoregimen 1940. Det är knappast en slump.

Det är tydligt att Spanien kommer att fortsätta ta till alla fula knep och juridiska omvägar som går för att försvåra katalanernas väg mot självständighet. Det kan vi inte acceptera. När det gäller ett framtida EU-medlemskap för ett eventuellt självständigt Katalonien finns det flera olika alternativ. EU är en pragmatisk institution och jag tror personligen att parterna vid behov finner en bra lösning, antingen inom ramen för den europeiska gemenskapen EES eller EU.

Det går inte längre att hävda att det vi ser är en inre angelägenhet för Spanien. Det handlar om 7,5 miljoner människors demokratiska rättigheter. EU och medlemsstaterna måste istället förmå Spanien att tala med Katalonien och tillåta en lagligt bindande folkomröstning, som i Skottland och tidigare i Quebec. För oss i Sverige handlar det om att vi inte ska göra det svårare för katalanerna att få välja sin egen framtid.

Spanien har allt att förlora på att fortsätta den inslagna vägen. Ju fler hot, desto fler begär självständighet.

Katalanerna gav den 27 september en tydlig signal till den spanska regeringschefen Mariano Rajoy och till omvärlden att de själva vill bestämma sin framtid. För att kunna göra det måste de tillåtas hålla en öppen debatt och genomföra ett val där tydliga alternativ står mot varandra.

Bodil Valero

Europaparlamentariker för Miljöpartiet