Debatt: Flyktingkrisen en uppvisning i svagt politiskt ledarskap

I dag är det FN:s internationella migrationsdag. I dag träffas också Europafacket – de europeiska fackens samarbetsorganisation – i Kroatien för att diskutera lösningar, fackliga och politiska, på flyktingsituationen. Att vi ses i Zagreb väcker naturligtvis många tankar om Europas samtidshistoria. För drygt 20 år sedan var det krig på Balkan. Många människor flydde till Sverige där de fick en fristad. Idag är dessa människor en självklar del av samhället. Den gången förmådde Sverige och andra länder att ta sitt ansvar och se den enorma potential som finns i människors olika erfarenheter och drömmar.

Det har varit en oroväckande höst för den som tror på europeiskt samarbete och asylrätt. Med en samlad befolkning på över 500 miljoner borde en miljon asylsökande inte utgöra någon större utmaning för EU. Istället har den politiska hanteringen av flyktingmottagandet präglats av oreda och oenighet. Jag tror, precis som den svenska regeringen, att den enda möjliga lösningen är att EU gemensamt tar ansvar. Samtidigt oroas jag för utsikterna att lyckas med det när land efter land inför en hårdare linje.

Varje medlemsstat har ett ansvar att värna rätten att söka asyl, i enlighet både med internationella konventioner och EU-lagstiftning. I år har vi istället sett bevis på motsatsen. Murar har rests och restriktiva regler har införts, allt med syfte att flytta vidare ansvaret till andra länder.

Det är en uppvisning i svagt politiskt ledarskap. Men det är också riskabelt för EU-samarbetets framtid. Det europeiska projektet bygger på en gemenskap av värderingar, som vi skapat för att aldrig upprepa tragedierna i vårt förflutna. EU:s legitimitet är beroende av förmågan att agera gemensamt för att lösa vår tids stora utmaningar. Misslyckas vi med det kvarstår bara den bild av en byråkratisk organisation som EU:s ledare lagt mycket tid och kraft på att bli kvitt. Som Europavänner kan vi aldrig acceptera en sådan utveckling.

Jag är inte naiv för de utmaningar vi står inför, vare sig på kort eller lång sikt. TCO-förbunden organiserar tjänstemän i varje led i flyktingmottagandet, bland annat inom socialtjänsten, polisen, kustbevakningen och på Migrationsverket. De jobbar dygnet runt för att få mottagandet att fungera så väl som möjligt, under mycket svåra förutsättningar. Jag är väl medveten om hur pressat vårt svenska mottagningssystem är. Samtidigt har den här kapacitetsbristen bara uppstått till följd av EU:s oförmåga att ta gemensamt ansvar. Min tro på europeiska lösningar är även skälet till att jag känner en oro över konsekvenserna av den nya svenska restriktiva politiken.

Mitt budskap i Zagreb är att vi alla har ett ansvar, även fackliga organisationer. Vi ska se till att integrationen på arbetsmarknaden fungerar för de som nu söker skydd i Europa. Det kräver att vi är lösningsorienterade. Vi kommer aldrig att ställa människor mot varandra och se flyktingar som ett hot mot välfärden eller partsmodellen. Istället är det nu mer än någonsin som vi kan bevisa värdet av förhandlingar och samarbete. Trepartssamtalen inom ramen för snabbspåren är ett mycket bra exempel på det, där flera TCO-förbund deltar.

Vårt ansvar sträcker sig även till att sätta press på våra regeringar. Alla medlemsstater måste ta sitt ansvar för att våra EU-gemensamma lösningar efterlevs. Det här är ingen flyktingkris, det är en kris i politiskt ledarskap. Det är dags för Europas ledare att kliva fram och få till stånd en lösning. Mycket står att vinna om de lyckas, men priset för misslyckande är oerhört högt, för såväl de som flyr krig och förföljelse som för framtiden för den Europeiska unionen.

Eva Nordmark 

Ordförande TCO