Debatt: Stötta Bosniens väg mot EU

Den 16 januari förväntas Bosnien-Hercegovina skicka ansökan om att bli kandidatland till EU. I dag är Bosnien ett land där de flesta viktiga reformer genomförs långsamt, den europeiska integrationen är sen, och landet nästan paralyserat. Konsekvensen har blivit ett Bosnien-Hercegovina som ligger efter sina grannar på vägen mot EU-medlemskap. Kroatien och Slovenien är redan medlemmar, Montenegro, Serbien, Kosovo och Albanien har kommit längre.

Anledningen till denna brist på reformer är Dayton-avtalet som tvingade de stridande parterna för 20 år sedan att lägga ner sina vapen men som också tvingade på landet en omöjlig konstitution. Nationalistiska småpartier kan helt blockera reformarbete och implementeringen av nödvändiga reformer kan stoppas med väldigt lite parlamentariskt stöd i regionala och kommunala parlament.

Men samtidigt som man erkänner att Bosnien-Hercegovina är ett land med stora problem måste man också erkänna att det internationella samfundet är medskyldigt. Först tvingade vi landet att skriva under Dayton-avtalet som paralyserar landet – sedan klagar vi på att landet är paralyserat. Först vred vi händerna på de som opponerade sig idén med Dayton – just för att det skulle bli omöjligt att få ett effektivt land – sedan klagar vi på att landet är ineffektivt. Det är cyniskt.

Vad internationella samfundet har gjort kan bäst exemplifieras med Ukraina. Tänk om man gav de ryska separatisterna i Ukraina konstitutionell rätt att godkänna alla förändringar i Ukraina. Skulle Ukrainas närmande till EU fortsätta? Naturligtvis inte. Samma gäller i Bosnien-Hercegovina. Trots att 80 procent av befolkningen vill ansluta sig till EU har små separatistiska och nationalistiska krafter fått alldeles för stora befogenheter. Därmed kan de blockera de reformer de ogillar. Det görs medvetet naturligtvis, eftersom dessa separatistiska och regionala organ inte vill se ett närmande till EU. Därför är det inte konstigt att det går långsamt.

Det internationella samfundet måste hjälpa till. Det går inte att först paralysera ett land och sedan lämna det till nåd och onåd av de krafter som vill slå den sönder och sedan kräva ett fungerande land. EU och Internationella samfundet måste tydligt visa att de är beredda att stötta de 80 procenten av medborgarna som vill se ett fungerande land, parlament och regering. Att genomföra reformer är nödvändigt om Bosnien ska söka sig mot EU. Men att leva i detta moment 22 är ovärdigt. Därför måste EU hjälpa till.

Det är utmärkt att EU-kommissionen har fördelat medel till länderna på västra Balkan. Det är likaså utmärkt att EU-parlamentet så tydligt har tagit ställning för Bosniens europeiska framtid. Men mer måste göras. Den största bördan för att leverera reformer och ge landet en uppdaterad konstitution ligger naturligtvis på de inhemska bosniska politikerna.

Landet har många utmaningar kvar. En är att lösa fallet Sejdić och Finci. Det handlar om en judisk man och en romsk man – som fått rätt i Europadomstolen genom att utmana landets konstitution. I dag är nämligen flera höga politiska positioner i landet bara öppna för några grupper. Denna dom måste implementeras i hela landets territorium för att skapa ett fullgott skydd av mänskliga rättigheter också för minoriteter.

Men en del av arbetet ligger onekligen på det internationella samfundet, där Daytonavtalet föddes. Påtryckningarna, framförallt från EU, måste bli hårdare. Här har vi alltså ett land där 80 procent av befolkningen, oavsett etnisk bakgrund, vill att landet ska gå med i EU. Bryssel har en demokratisk skyldighet att hjälpa till att förpassa nationalister dit de hör: till historiens sophög.

Jasenko Selimović,

Europaparlamentariker (L)

Ademir Žilić,

Styrelseledamot Liberalerna Linköping

Birgitta Ohlsson,

Riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson (L)