Debatt: Mediefrihet i Europa: Ingen tid för självbelåtenhet

Författaren Albert Camus uttryckte det så här: ”En fri press kan vara god eller dålig, men utan frihet kan den aldrig bli annat än dålig.” Jag tror att detta är ännu mer relevant i de digitala mediernas tidsålder.

De aktuella lagförslagen om public service-medier och den senaste tidens debatt om gränserna för satir i både EU och Turkiet är en kraftfull påminnelse om att mediernas frihet och oberoende och yttrandefriheten inte är garanterade en gång för alla, utan ständigt ifrågasätts. Om vi ska kunna skydda våra egna värdefulla friheter och fortsätta att vara en ledstjärna för våra grannländer och för hela världen, måste vi ständigt vara på vår vakt.

Som kommissionär med ansvar för den digitala ekonomin och det digitala samhället, och också för medierna, är jag fast besluten att göra allt som krävs för att se till att dessa grundläggande principer respekteras. Jag är villig att inleda en dialog och sprida budskapet om hur viktiga fria medier är för våra demokratier, och påminner samtidigt om att varje kandidatland som vill ansluta sig till EU måste respektera de strängaste normer när det gäller pressfrihet. 

Tillsynsmyndigheternas oberoende inom det audiovisuella området är också en mycket viktig fråga. Dessa vakthundar kan fylla sin roll bäst om de är verkligt oberoende i förhållande till staten, nämligen att se till att tv-bolagen följer alla de regler som skyddar tittarnas intressen, om det så är fråga om att skydda barn från mycket våldsamma filmer, att främja ett pluralistiskt tv-landskap eller att begränsa reklam.

Den kommande översynen av EU:s direktiv om audiovisuella medietjänster är ett bra tillfälle att skärpa kraven när det gäller medietillsynsmyndigheternas oberoende, och det är min avsikt att utnyttja detta tillfälle.

Alla problem kan dock inte lösas lagstiftningsvägen. Initiativen från icke-statliga organisationer som är aktiva på detta område är av avgörande betydelse för att öka medvetenheten och ge stöd till journalister. Därför ger vi också ekonomiskt stöd till oberoende projekt för att övervaka och stärka mediernas frihet och mångfald.

Ett av dessa projekt är övervakningsverktyget för mediepluralism, ett oberoende verktyg som används av centrumet för mediernas frihet och mångfald vid Europeiska universitetsinstitutet i Florens.

Det visar att inget EU-land är immunt mot de risker som hotar mediemångfalden.  Mer konkret finns det risker som gäller följande: mediekoncentration, brist på politiskt oberoende, otillräcklig tillgång till information och avsaknad av adekvat mediakunskap.

Dessa risker har bekräftats av det stora intresset som visats för den oberoende Mapping Media Freedom-plattformen, som vi också stöder. Mer än en tredjedel av de incidenter som rapporterats på detta onlineverktyg gäller trakasserier mot journalister. Andra incidenter som har registrerats gäller fängslande eller annat frihetsberövande av journalister, avskedande av medarbetare, våldsamma angrepp samt fall där journalistiskt arbete har censurerats. De fem länder som har flest bekräftade rapporter är Turkiet, Italien, Ungern, Frankrike och Kroatien.

Förra året finansierade vi också inrättandet av Europeiska centrumet för press- och mediefrihet (ECPMF), baserat i Leipzig, för att ta itu med kränkningar av mediefriheten i EU-länder och andra länder, bland annat genom att ge juridiskt bistånd till journalister som är utsatta för hot.

En av mina slutsatser av allt detta är att vi behöver mer debatt om mediefrihet. Därför glädjer det mig att kommissionens förste vice ordförande, Frans Timmermans, har samtyckt till att årets EU-kollokvium om grundläggande rättigheter som äger rum i november ska handla om mediemångfald och demokrati. 

Günther H. Oettinger,
EU-kommissionär med ansvar för media- och digitala frågor.