Debatt: EU:s framtid kräver mycket eftertanke

Vi är överens med Centerstudenterna om ökad öppenhet till exempel i omröstningarna i rådet (Europaportalen 170608). I dag kan ländernas företrädare gömma sig bakom majoritetsförhållandena i rådet och agera på ett sätt som ofta är mycket otydligt på hemmaplan. Vi håller också med om att länder ibland skyller på EU när det är de själva som inte tar tag i allvarliga problem eller följer internationella överenskommelser.

Vi är också överens med Palme att medlemsländer som vill gå vidare i samarbeten skall kunna göra det inom ramen för EU, så länge alla håller sig till miniminivåer. Det vill säga att en grupp länder skall kunna skärpa till exempel miljökrav eller fackliga rättigheter, däremot ska de inte kunna gå ihop och införa lönedumpning eller sänkta miljökrav.

I den svenska debatten finns en stor enighet kring att EU inte ska ta över för mycket makt, utan prioritera de verkligt internationella frågorna. Men självklart är partierna oense om vilka dessa frågor är. Miljöfrågor verkar vi vara överens om, däremot är det inte alls säkert att vi har samma syn som Centerstudenterna när de vill utveckla EU:s försvarspolitik i Östersjöområdet. De kanske inte heller har samma syn som oss när det gäller att samla EU-länder mot global skatteflykt. Vi ville med vårt inlägg inte i första hand diskutera sakfrågorna utan formerna för hur EU ska kunna fatta beslut i framtiden. Innehållet måste sedan formas av de demokratiska majoriteterna.

Något måste hända
Palme skriver att vi är vaga, och det är riktigt att vi inte har färdiga lösningar på hur ett flexibelt EU-samarbete skall se ut. Det kräver mycket eftertanke och kanske en försöksperiod för att kunna värderas.

Men helt klart är att EU håller på att krackelera i motsättningen mellan de som vill ha mer nationalism och de som önskar mer federalism i form av en EU-stat. Något måste hända och då menar vi att flexibla samarbeten mellan grupper av länder i olika frågor är bättre än ett EU i två hastigheter där kärnländerna väljer vägen framåt. En situation där Tyskland och Frankrike i praktiken bestämmer över andra länders framtid är något vi vill undvika.

Det speciella med vårt förslag är också att det öppnar upp för fler samarbeten med länder utanför EU, oavsett om det är Norge, Storbritannien, Ryssland, EU:s kandidatländer eller nationer i Afrika. Och att det också skall vara möjligt att lämna samarbeten. Det skulle till exempel troligen vara bra för Grekland att kunna lämna eurozonen, och det är en möjlighet som bör finnas.

Vi hoppas fler vill vara med och tänka på nya vägar för EU och det internationella samarbetet.

Max Andersson, EU-parlamentariker (MP)
Peter Wahl, ordförande i tyska tankesmedjan WEED