Debatt: Absurt synsätt, Polfjärd

Möjligheten att skärpa EU:s klimatpolitik kommer kanske inte tillbaka. Därför är det beklagligt att Moderaterna och Jessica Polfjärd (Europaportalen 201005) vill ställa sig bakom ett klimatmål som är så pass lågt satt att Europa inte kommer göra de utsläppsminskningar som krävs för att ha en chans att överhuvudtaget begränsa den globala uppvärmningen till under två grader. Klimatförändringarna är akuta här och nu. Skogsbränder, havsnivåhöjningar och klimatflyktingar är inte en avlägsen framtid. 

Lev upp till Parisavtalet

Omröstningarna om EU:s klimatlag innebär en viktig möjlighet att skärpa EU:s klimatpolitik innan det är för sent. Hela EU måste börja arbeta med en koldioxidbudget, vi måste ge kommissionen verktyg att följa upp medlemsstaternas klimatpolitik och omedelbart skärpa klimatmålen så att de överhuvudtaget ger någon möjlighet att leva upp till Parisavtalet. 

Vi gröna vill se utsläppsminskningar på minst 65 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivå, men åtminstone ett beslut om 60 procents utsläppsminskning till 2030, den ambition som röstades igenom i miljöutskottet. Moderaternas förslag om 55 procents utsläppsminskning till 2030 är en kopia på EU-kommissionens - ingen egen tanke, ambition eller idé. 

Jessica Polfjärd pratar om att lyssna på experter. Men då är det inte vad klimatvetenskapen säger om vilka utsläppsminskningar som krävs för att lyckas begränsa klimatförändringarna hon talar om, utan syftar istället på att lyssna på vad kommissionen föreslår. 

Men här skjuter sig Polfjärd i foten. I kommissionens egen konsekvensanalys konstaterar nämligen just dessa experter att ett klimatmål högre än 55 procent utsläppsminskning till 2030 är fullt möjligt, jämfört med utsläppen 1990. Det är alltså av politiska skäl, inte utifrån vad klimatet kräver eller vad EU:s medlemsstater skulle mäkta med, som kommissionen och den konservativa majoritet Polfjärd är en del av föreslår ett lägre klimatmål. 

Stora möjligheter för europeiskt näringsliv

Vidare resonerar Polfjärd i termer av att ju högre klimatmål, ju större problem för Europas företag och näringsliv. Det är ett absurt synsätt, som möjligen gick att använda under 1900-talet. Det är inte en offensiv klimatpolitik som är det största hotet mot europeiska företag, det är att klimatförändringarna får så drastiska konsekvenser att vare sig människor eller företag kan fortsätta verka på ett sätt vi är vana vid och känner igen. 

Den nödvändiga klimatomställningen innebär idag möjligheter för det europeiska näringslivet. Vi kan ligga i framkant för omställningen, hitta lösningar och innovationer som går att exportera till resten av världen. Det är EU som genom att ta ledningen både kan inspirera och peka ut riktningen. Eller för att citera affärstidningen Dagens Industri, en svagare klimatpolitik riskerar bli en “affärsrisk om det gröna trycket på näringslivet försvinner eller försvagas”. 

Att anklaga den politik klimatrörelsen och vetenskapen efterfrågar för att vara “symbolpolitik” är svårt att ta på allvar. Det är lite som att den moderata retoriken går på tomgång och har hakat upp sig likt en gammal fossilberoende tvåtaktsmotor. Men den gamla trötta retoriken ekar ensamt i bakgrunden när såväl miljörörelsen, forskningen och näringslivet lämnat detta bakom sig för länge sedan och istället diskuterar vilka omedelbara förändringar som behövs för att minska Europas klimatutsläpp och hur vägen dit ska se ut. 

Klimatmålen och klimatlagen är nämligen allt annat än symbolpolitik. Men att Polfjärd använder begreppet säger en hel del om den världsbild som de konservativa sitter fast i. Klimatpolitik är i hennes ögon fina pamfletter att visa upp i den interna politiska debatten i hemländerna snarare än vad som behövs för att EU ska ha någon som helst chans att begränsa klimatförändringarna i tid. 

Pär Holmgren (MP), EU-parlamentariker
Jakop Dalunde (MP), EU-parlamentariker