Debatt: Debatt: S-politik om könskvotering var på låtsas

Jämställdheten är inte betjänt av att kvinnor reduceras till sitt kön. Det är ägarna – inte politikerna – som ska bestämma över sina företag och styrelser. Och det är allra minst en fråga för EU. Tre goda skäl att säga nej till EU-kommissionens förslag om att via EU-lagstiftning kvotera bolagsstyrelser. Vad de svenska Socialdemokraterna tycker i frågan verkar dock variera beroende på dagsform.  

Ohederliga kovändningar

Efter att i åratal drivit frågan om att EU ska könskvotera bolagsstyrelser kovände plötsligt Socialdemokraterna i EU-valrörelsen förra året. Partiet tyckte inte längre det var en fråga för EU. Ett svenskt blocköverskridande motstånd skulle vara betydelsefullt, varför vi var många som gladdes åt beskedet från Socialdemokraterna. Men dryga året in i mandatperioden har partiet uppenbart ändrat sig igen – och stödjer åter förslaget om EU-intervention i sammansättningen av bolagsstyrelser. Löftesturerna är svåra att betrakta som något annat än ohederliga. 

För åtta år sedan lanserade EU-kommissionen ett förslag till direktiv rörande könskvotering av styrelserna till börsnoterade företag. Medlemsländerna har dock varit kloka nog att blockera denna lagstiftning. I samband med att den sittande EU-kommissionen tillträdde i slutet av 2019 lovade den dock att arbeta hårt för att driva igenom förslaget och häva blockeringen. 

Lagstiftning fel väg att gå

Och där står vi nu. Med hotet om EU-kvotering hängande över svenska bolagsstyrelser. Från min och Kristdemokraternas synvinkel är inte grundfrågeställningen speciellt svår. Kampen om jämställdhet vinns genom att män och kvinnor ges samma förutsättningar, inte genom lagstiftning om identiskt utfall. Att dessutom göra det via EU skulle därutöver riskera förskjuta balansen mellan unionen och medlemsländerna när det gäller vem som egentligen ansvarar för jämställdhetspolitiken. EU har redan lagt sig i antalet pappamånader, vad blir nästa steg om också detta blir EU-lag?  

Att sätta fasta könskvoter i överstatliga förhandlingar gynnar knappast jämställdhetsarbetet. Det skulle i stället leda till en verklighet där kvinnor i näringslivet per definition ses som inkvoterade, och förslaget riskerar dessutom på ett uppenbart sätt bidra till ökat EU-missnöje. För vilken gränsöverskridande fråga löses egentligen genom att könsbalansen i bolagsstyrelser blir en fråga som flyttas från ägarna hela vägen ned till Bryssel? 

Heléne Fritzon svänger

Denna invändning mot förslaget anslöt sig också Socialdemokraterna till i EU-valrörelsen förra året. Partiets officiella svar i SVT:s valkompass (klicka på ”kompassvaren”) går inte att missuppfatta: "EU ska inte lagstifta om detta”. När Europaparlamentet debatterade det föreslagna EU-direktivet om könskvotering av bolagsstyrelser häromveckan var det dock annat ljud i skällan. Socialdemokraternas förstanamn i Europaparlamentet, Heléne Fritzon, uttryckte i stället ”Vi svenska socialdemokrater stödjer direktivet”. 

Det är en häpnadsväckande politisk piruett. Från att stenhårt drivit frågan om att EU ska kvotera bolagsstyrelser, till att i valrörelsen ändra sig, till att nu återgå till sin gamla uppfattning. Allt inom loppet av dryga året.

Var beskedet från valrörelsen bara ett retoriskt trick för att slippa en jobbig debatt? Vilka andra socialdemokratiska utfästelser från valrörelsen var i så fall endast på låtsas? 

Sara Skyttedal (KD), Europaparlamentariker