Debatt: Debatt: Inga EU-regler för svenska löner

Inrättandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter har varit omdebatterad, inte minst i ljuset av förslaget om minimilöner på EU-nivå och det ingrepp det skulle innebära i den svenska arbetsmarknadsmodellen. I dag presenterades nu ytterligare förslag, med mer långtgående konsekvenser för den svenska lönebildningsprocessen och svenska arbetstagares individuella löneutveckling.  

Den europeiska ekonomin måste bli mer konkurrenskraftig. Reformer för ökad tillväxt och ett bättre företagsklimat är avgörande, särskilt för att stötta den ekonomiska återhämtningen efter krisen och för att klara den gröna omställningen. 

Diskriminering och bristande jämställdhet
Många medlemsländer präglas också av ineffektiva skattesystem, förlegade strukturer på sina arbetsmarknader och låg sysselsättning. Likaså förekommer utbredd ojämlikhet, diskriminering och bristande jämställdhet. 

Det är någonting som alla medlemsländer behöver arbeta med. Dessvärre ser det nu ut som att EU-kommissionen gått fram med ett förslag som hotar den svenska arbetsmarknadsmodellen, under falsk flagg som ett förslag för jämställdhet. Det handlar om initiativet för lönetransparens, som i bästa fall är ett slag i luften – i värsta fall kommer det förändra svensk arbetsmarknad i grunden. 

Flera risker med EU-förslaget
I Sverige förekommer redan krav på lönekartläggningar, för att se över löneskillnader kopplade till kön vid lika och likvärdigt arbete. Förslaget om lönetransparens som nu presenterats är dock något helt annat, som ytterst riskerar att få konsekvenser för arbetstagares individuella löneutveckling och hotar vår svenska arbetsmarknadsmodell. 

Dagens svenska lönebildningsprocess är komplex och baseras på en mängd faktorer som förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter, utvecklingen såväl i Sverige som i enskilda verksamheter och arbetstagares meriter och prestationer. Det är en modell som har gynnat såväl ekonomi som arbetstagare. 

EU-kommissionens förslag riskerar leda till att individuell lönesättning blir näst intill omöjlig, då det i stället ska ske i en centralplanerad lönesättning, efter förutbestämda kriterier och klassificeringar. Förslaget innehåller inget uttryckligt förbud, men frågan är om individuell lönesättning kommer att vara mödan värt givet de krav och den byråkrati som nu kan komma att införas. Det är någonting få hårt arbetande svenskar kan tänkas önska sig, då 85 procent av de centrala avtalen har utrymme för olika former av individuell lönesättning.     

EU-kommissionen verkar också betrakta process i domstol som det främsta medlet för att åstadkomma rätt utveckling vad gäller löner. Det går helt emot den svenska traditionen och mängden dokumentation som kommer att krävas från arbetsgivare riskerar snabbt att bli överväldigande och omöjlig att efterleva – inte minst för mindre företag. 

Att det just nu pågår en snabb strukturomvandling på arbetsmarknaden och att det närmast är omöjligt att förutspå hur arbetsmarknaden kommer att utvecklas under kommande år tar EU-kommissionen inte heller hänsyn till. Eftersom de vill stipulera vad en viss form av anställning ska innebära eller inte, vilket riskerar att snabbt bli inaktuellt. Huruvida två tjänster är lika är ofta svårare att avgöra än man tror. 

Klandervärt av kommissionen
Vanligtvis brukar EU-kommissionen också ge olika intressenter möjlighet att yttra sig om potentiella förslag, men den här gången har insynen varit bristande från början till slut. I ett förslag med så stora konsekvenser för medlemsländernas olika arbetsmarknadsmodeller är det därför minst sagt klandervärt att arbetsmarknadens parter inte har fått fler chanser att yttra sig. 

Europa behöver mer jämställdhet, men det är ingenting som kan frammanas genom ogenomtänkt och byråkratisk lagstiftning från Bryssel.

Regeringens misstag
Vi moderater kommer göra vår del för att försvara svenska intressen, bestämmanderätten över vår arbetsmarknad och partsmodellens autonomi. Men ett stort ansvar vilar nu på den svenska regeringen att göra om och göra rätt. 

Direktivet för lönetransparens är en naturlig fortsättning på genomförandet av den så kallade sociala pelaren, som Socialdemokraterna både initierat och drivit på för de senaste åren. Inte minst med det sociala toppmötet i Göteborg 2017, som Stefan Löfven stod värd för. Det är nu hög tid att inse sina misstag, och svara upp mot dem.   

Europasamarbetet ska inriktas mot att lösa gränsöverskridande frågor och problem, öka handeln mellan länder och bidra till säkerhet och stabilitet. EU ska däremot inte ta över formerna för lönebildning.   

Jessica Polfjärd (M)
Europaparlamentariker